Hej alla pedanter!
Jag har en lite fråga? Hur ska jag göra för att lyckas håll hemmet i någorlunda schack så att det inte förvandlas till ett bombnedslag?? Vårt hem blir alltid stökigt och skitigt hela tiden och ändå tycker jag inte att jag gör annat än plockar undan! Hur gör man för att lyckas hålla ordningen? Jag är inte pedantisk och jag bryr mig inte jättemycket men jag vet att jag mår bättre själv när det är städat och fint hemma. Det inger en helt annan ro än att komma hem till ett kaos som jag gjorde idag. Ni som har ordning...har ni enbart ordning när ni får besök?? Eller har ni aldrig någon tid att koppla av för att det enda ni gör är att plocka och städa??
Jag är väldigt tacksam för bra tips!!!
Med vänliga hälsningar the Foxy Lady!
måndag 15 oktober 2012
lördag 6 oktober 2012
Att jag aldrig kan bestämma mig!
GAAAAH!!!
Just så känner jag just nu. En otrolig frustration!! Nu har jag gått en månad, kanske 5 veckor, på förskollärarupbildningen. Men jag kan inte släppa min tankar på att jag kanske hellre vill jobba i grundskolan. Jag försöker verkligen att se alla positiva saker det finns med att jobba i förskolan. Jag har försökt mig på att göra listor men kommer ändå inte fram till något. Det känns mest som när Ross i Vänner ska göra listor på Julie och Rachel. Jag har en massa jobbiga saker att lista över grundlärarjobbet, som t.ex. större ansvar = mer energikrävande jobb, många arbetsuppgifter att klara av ensam, rädsla för att inte hinna med alla elever, rädsla för att inte klara av jobbet osv. Men sen när jag tänker på förskollärarjobbet så känner jag bara: Men då blir jag ju inte lågstadielärare! Ungefär som Ross enda kommentar om Julie: "She's not Rachel..."
Är detta tillräckligt för att veta att jag borde byta utbildning? Ska jag strunta i mina rädslor och hoppa på ändå? För tänk om jag ångrar mig....det är min rädsla om jag väljer att gå kvar mot förskola. Kommer jag då inte alltid gå runt och fundera på hur det hade blivit om jag valt att jobba i grundskolan? Jag tror inte att jag skulle grubbla lika mycket åt andra hållet. Men det vet jag såklart inte.
Just nu känner jag mig helt säker på att det är grundskollärare (läs: lågstadielärare) jag vill bli!! Men om tre dagar kan det ha ändrats och då kan förskola kännas bra. Men skillnaden är nog att dom dagar jag känner att jag ska gå kvar på förskollärarutbildning så känns det som att förskollärare kommer att "räcka" för mig. Medan det är en annan känsla jag känner nu när jag känner att jag vill till grundskolan....då känner jag att jag verkligen vill ta mig an den utmaningen. Tyvärr känns inte förskolan utmanande nog för mig. Jag kan inte sätta fingret på varför, men kanske är det just magkänslan jag måste gå på?
Jag skulle tycka att arbetet på förskola skulle vara otroligt mysigt och jag älskar små barn!! Men jag tror att jag skulle tycka att arbetet där skulle vara för långsamt. Det låter konstigt för det är nog inte så att det lugnt på en förskola. Men jag kan inte riktigt se mig själv stimulerad med utelek på gården, det tålamod som krävs av mig för att jobba med små barn. Jag skulle göra ett bra jobb med att älska barnen och få dom att känna sig trygga, men jag själv skulle nog inte ha det lugn som krävs för att ha tålamod att vänta när barnen ska få göra saker i sin egen takt. Klarar jag av det här med att barnen själva ska få prova trots att det då tar 10 gånger längre tid än om jag gör själv? Jag skulle bli otroligt frustrerad i dom situationerna.
Så just idag känner mig som en person som passar mycket bättre med 8-åringar än 2-åringar. Även om jag hellre umgås med 2-åringar hemma på fritiden. Jag är livrädd för att jag inte ska klara av kaxiga 8-åringar, det gör mig livrädd! Men när jag tänker på det andra i lärarjobbet i skolan så känns det otroligt kul, mysigt och utmanande på ett kul sätt.
Jag kommer aldrig att bli säker.....men ska verkligen chansa på förskolan när grundläraryrket alltid ligger i mitt bakhuvud och gnager??
Om ni har tankar på det jag skriver så får ni väldigt gärna skriva en kommentar eller mail. Alla åsikter välkomnas. =)
Just så känner jag just nu. En otrolig frustration!! Nu har jag gått en månad, kanske 5 veckor, på förskollärarupbildningen. Men jag kan inte släppa min tankar på att jag kanske hellre vill jobba i grundskolan. Jag försöker verkligen att se alla positiva saker det finns med att jobba i förskolan. Jag har försökt mig på att göra listor men kommer ändå inte fram till något. Det känns mest som när Ross i Vänner ska göra listor på Julie och Rachel. Jag har en massa jobbiga saker att lista över grundlärarjobbet, som t.ex. större ansvar = mer energikrävande jobb, många arbetsuppgifter att klara av ensam, rädsla för att inte hinna med alla elever, rädsla för att inte klara av jobbet osv. Men sen när jag tänker på förskollärarjobbet så känner jag bara: Men då blir jag ju inte lågstadielärare! Ungefär som Ross enda kommentar om Julie: "She's not Rachel..."
Är detta tillräckligt för att veta att jag borde byta utbildning? Ska jag strunta i mina rädslor och hoppa på ändå? För tänk om jag ångrar mig....det är min rädsla om jag väljer att gå kvar mot förskola. Kommer jag då inte alltid gå runt och fundera på hur det hade blivit om jag valt att jobba i grundskolan? Jag tror inte att jag skulle grubbla lika mycket åt andra hållet. Men det vet jag såklart inte.
Just nu känner jag mig helt säker på att det är grundskollärare (läs: lågstadielärare) jag vill bli!! Men om tre dagar kan det ha ändrats och då kan förskola kännas bra. Men skillnaden är nog att dom dagar jag känner att jag ska gå kvar på förskollärarutbildning så känns det som att förskollärare kommer att "räcka" för mig. Medan det är en annan känsla jag känner nu när jag känner att jag vill till grundskolan....då känner jag att jag verkligen vill ta mig an den utmaningen. Tyvärr känns inte förskolan utmanande nog för mig. Jag kan inte sätta fingret på varför, men kanske är det just magkänslan jag måste gå på?
Jag skulle tycka att arbetet på förskola skulle vara otroligt mysigt och jag älskar små barn!! Men jag tror att jag skulle tycka att arbetet där skulle vara för långsamt. Det låter konstigt för det är nog inte så att det lugnt på en förskola. Men jag kan inte riktigt se mig själv stimulerad med utelek på gården, det tålamod som krävs av mig för att jobba med små barn. Jag skulle göra ett bra jobb med att älska barnen och få dom att känna sig trygga, men jag själv skulle nog inte ha det lugn som krävs för att ha tålamod att vänta när barnen ska få göra saker i sin egen takt. Klarar jag av det här med att barnen själva ska få prova trots att det då tar 10 gånger längre tid än om jag gör själv? Jag skulle bli otroligt frustrerad i dom situationerna.
Så just idag känner mig som en person som passar mycket bättre med 8-åringar än 2-åringar. Även om jag hellre umgås med 2-åringar hemma på fritiden. Jag är livrädd för att jag inte ska klara av kaxiga 8-åringar, det gör mig livrädd! Men när jag tänker på det andra i lärarjobbet i skolan så känns det otroligt kul, mysigt och utmanande på ett kul sätt.
Jag kommer aldrig att bli säker.....men ska verkligen chansa på förskolan när grundläraryrket alltid ligger i mitt bakhuvud och gnager??
Om ni har tankar på det jag skriver så får ni väldigt gärna skriva en kommentar eller mail. Alla åsikter välkomnas. =)
lördag 22 september 2012
Hej då Petter!
Ikväll ska jag på avskedsfest. Petter ska dra till Uganda ett tag och göra examensarbete och tog tillfället i akt att ha avskedsfest. Det är mitt livs andra avskedsfest och mitt andra hos Petters föräldrar. Förra gången jag har på hej då-kalas var när Petter och hans familj flyttade från Göksby till Sthlm. Det var väldigt trevligt då och jag tvivlar inte på att det kommer bli trevligt igen ikväll!! Petter är grym på fester!
Sen att vi inte kommer att få träffa Petter på flera månader känns så inte direkt toppen. Men jag tröstar mig med att han kommer vara med om något så grymt! Häftigt att åka och göra sitt examensarbete i Uganda! Coolt!
Nu ska jag försöka få min Skrutt att somna...kan bli en kamp! =\
Ha det gott!!
Sen att vi inte kommer att få träffa Petter på flera månader känns så inte direkt toppen. Men jag tröstar mig med att han kommer vara med om något så grymt! Häftigt att åka och göra sitt examensarbete i Uganda! Coolt!
Nu ska jag försöka få min Skrutt att somna...kan bli en kamp! =\
Ha det gott!!
Location:Sverige
fredag 21 september 2012
Glutenintolerant?
Hej igen!
Jag har nu haft mitt efterlängtade möte med en gyn-läkare och jag hoppade och trodde så innerligt att jag skulle få en diagnos på en hormonell sjukdom. Men det fick jag inte. Jag fick inte inte det heller och ja det är ungefär så komplicerat som det låter. Läkaren jag träffade tyckte att jag hade träffat dåliga läkare som inte har kollat upp om jag är glutenintolerant för hon var väldigt insatt i just glutenallergi och hon tyckte att det lät mer som det är något hormonellt. Då tänkte jag....skit, nu får jag ingen hjälp här heller. Men det fick jag! Massor faktiskt. Hon skrev ut en medicin som hjälper alla som har kraftig PMS som man ska ta från ägglossningen fram till mensen och hjälper den medicinen så har jag problem med väldigt svår PMS, eller PMDD som det heter om man har så långvariga och kraftiga problem som jag har. Men hon gyn-läkaren tyckte att jag borde kolla upp gluten för att hon trodde mer på det. Och igår tänkte jag...nej nu provar jag dom har tabletterna första så får jag se, men nu känns det annorlunda.
Jag har läst runt en del om glutenintolerans nu känner igen väldigt mycket av det som står. Det här är de vanligaste symtomen hos vuxna:
trötthet
diarré och andra mag-tarmbesvär
kräkningar och illamående
viktminskning
blodbrist med järnbrist och brist på vitaminerna B12 och folsyra
värk i skelettet
blåsor i munnen
blåsor på huden
svårigheter att få barn.
Och jag kan i alla fall skriva check på hälften av symtomen. Viktminskning var något läkaren igår sa att jag skulle trycka på, men då sa jag att jag har ju inte gått ner i vikt, bara svårt för att gå upp i vikt. Men hon sa att det är lika allvarligt om man inte är överviktig. Jag klassas snarare som underviktig och därför påstod hon att även jag har problem med viktminskning även om jag bara står kvar på samma vikt. Jag ska tillägga att jag står kvar på samma vikt trots att jag motionerar väldigt lite och framför allt äter väldigt osunt och oregelbundet. Jag gör alla fel man kan göra för att behålla eller gå ner i vikt. Jag borde gått upp massor efter förlossningen så onyttigt som jag äter. Som ett exempel kan jag ju sa att jag äter chips ungefär varannan kväll, chips OCH dipp! ;o) Många verkar vara avundsjuka på mig (och andra som oxå har svårt att gå upp i vikt) för att jag kan äta vad som helst utan att oroa mig, men det är inte kul. Det är skitjobbigt att få höra att man är pinnsmal eller få frågor som: "Äter du ingenting eller?" "Ursäkta men har du ätstörning?" "Du ser ju ut som en pinne!" Tackar!! Eller?
Nu kom jag in på något annat än gluten men det här är viktigare tycker jag. Vi matas ständigt med ideal om att vi ska vara så smala som möjligt, samtidigt som dom som är väldigt smala får höra att dom är för smala och att dom antagligen har ätstörningar osv. Det är så sjukt!! Det är okej att klaga på att man är för tjock men det är inte okej att klaga på att man inte lyckas gå upp i vikt. Tack och lov slipper jag dessa kommentarer mer och mer, förutom hos läkare, men jag vet andra som oxå har problem med viktuppgång som fullkomligt hatar att någon påpekar hur dåligt man äter eller så. Att påpeka och skämta om att någon är "anorexia-smal" är precis lika enkelt som att skämta och påpeka att någon är för tjock!!
Hoppsan, nu blev det en massa åsikter om sånt i bloggen också. Det var ju bra! =) Men i alla fall så hoppas på att gå en utredning om gluten i slutet på nästa vecka! Jag tänker inte ge mig!!! Jag ska ha svar på vad som är fel, för något är det som inte stämmer!! Nu ska jag åka och hämta min Skrutt på förskolan för att leka med honom i parken och ha en mysig och lugn fredagseftermiddag. Skolan har gått uselt för mig idag för att jag har svårt att släppa tankarna från vad som är fel. Jag har tyvärr sådana dagar, men jag brukar ta igen det senare! Jag har gjort det jag måste i alla fall. =)
Ha en bra helg om vi inte hörs!!!
Kram /Foxy
Jag har nu haft mitt efterlängtade möte med en gyn-läkare och jag hoppade och trodde så innerligt att jag skulle få en diagnos på en hormonell sjukdom. Men det fick jag inte. Jag fick inte inte det heller och ja det är ungefär så komplicerat som det låter. Läkaren jag träffade tyckte att jag hade träffat dåliga läkare som inte har kollat upp om jag är glutenintolerant för hon var väldigt insatt i just glutenallergi och hon tyckte att det lät mer som det är något hormonellt. Då tänkte jag....skit, nu får jag ingen hjälp här heller. Men det fick jag! Massor faktiskt. Hon skrev ut en medicin som hjälper alla som har kraftig PMS som man ska ta från ägglossningen fram till mensen och hjälper den medicinen så har jag problem med väldigt svår PMS, eller PMDD som det heter om man har så långvariga och kraftiga problem som jag har. Men hon gyn-läkaren tyckte att jag borde kolla upp gluten för att hon trodde mer på det. Och igår tänkte jag...nej nu provar jag dom har tabletterna första så får jag se, men nu känns det annorlunda.
Jag har läst runt en del om glutenintolerans nu känner igen väldigt mycket av det som står. Det här är de vanligaste symtomen hos vuxna:
Nu kom jag in på något annat än gluten men det här är viktigare tycker jag. Vi matas ständigt med ideal om att vi ska vara så smala som möjligt, samtidigt som dom som är väldigt smala får höra att dom är för smala och att dom antagligen har ätstörningar osv. Det är så sjukt!! Det är okej att klaga på att man är för tjock men det är inte okej att klaga på att man inte lyckas gå upp i vikt. Tack och lov slipper jag dessa kommentarer mer och mer, förutom hos läkare, men jag vet andra som oxå har problem med viktuppgång som fullkomligt hatar att någon påpekar hur dåligt man äter eller så. Att påpeka och skämta om att någon är "anorexia-smal" är precis lika enkelt som att skämta och påpeka att någon är för tjock!!
Hoppsan, nu blev det en massa åsikter om sånt i bloggen också. Det var ju bra! =) Men i alla fall så hoppas på att gå en utredning om gluten i slutet på nästa vecka! Jag tänker inte ge mig!!! Jag ska ha svar på vad som är fel, för något är det som inte stämmer!! Nu ska jag åka och hämta min Skrutt på förskolan för att leka med honom i parken och ha en mysig och lugn fredagseftermiddag. Skolan har gått uselt för mig idag för att jag har svårt att släppa tankarna från vad som är fel. Jag har tyvärr sådana dagar, men jag brukar ta igen det senare! Jag har gjort det jag måste i alla fall. =)
Ha en bra helg om vi inte hörs!!!
Kram /Foxy
tisdag 18 september 2012
Gissar läkarna 2
Nu har jag sökt runt på Stockholms Läns Landstings sida 1177.se för att se hur jag ska göra för att få bukt på förstoppning och det första jag hittade var lustigt nog detta:
"Hur ofta man går på toaletten varierar från person till person. Att ha avföring ett par gånger i veckan kan vara lika vanligt som att ha det flera gånger om dagen"
Läkaren jag träffade idag sa att jag garanterat är förstoppad för att jag inte har avföring varje dag!! Nu ställer jag mig väldigt kritiskt till det han sa eftersom det står något annat på landstingets hemsida. Läkaren i fredags sa att min förstoppning nog berodde på att jag åt för mycket fibrer, alltså fullkorn och grönsöker. Såhär säger 1177:
"Förstoppning kan bero på att man äter för lite fibrer"
För LITE fibrer alltså...inte för mycket. Så båda läkarna har alltså sagt saker som inte stämmer!
Suck och godnatt!
"Hur ofta man går på toaletten varierar från person till person. Att ha avföring ett par gånger i veckan kan vara lika vanligt som att ha det flera gånger om dagen"
Läkaren jag träffade idag sa att jag garanterat är förstoppad för att jag inte har avföring varje dag!! Nu ställer jag mig väldigt kritiskt till det han sa eftersom det står något annat på landstingets hemsida. Läkaren i fredags sa att min förstoppning nog berodde på att jag åt för mycket fibrer, alltså fullkorn och grönsöker. Såhär säger 1177:
"Förstoppning kan bero på att man äter för lite fibrer"
För LITE fibrer alltså...inte för mycket. Så båda läkarna har alltså sagt saker som inte stämmer!
Suck och godnatt!
Gissar läkarna?
Nu är jag så otroligt less på läkare. Åtminstone dom jag har träffat hittills. Som jag skrev så var jag till en läkare i tisdags som gav mig bl.a. antibiotika. Idag har jag fått feber igen trots att jag blev bättre direkt i lördags och man ska inte få tillbaka feber så jag blev skickad till vårdcentral av sjukvårdsrådgivningen. Läkaren jag träffade ikväll sa att jag inte borde ha fått antibiotika alls för att jag antagligen har ett virus...(hur han vet det har jag ingen aning om!!) Sen frågade även han om jag mår bra i övrigt och jag berättade om att jag har mått dåligt i 15 månader med illamående, extrem trötthet, huvudvärk m.m. Då frågade han hur ofta jag bajsar (ursäkta att jag är frispråkig!!!) och jag svarade varannan till var tredje dag och då sa att jag jag absolut garanterat är förstoppad! Och att det är svaret på alla mina problem med illamående osv. Nice kanske jag borde tänka....äntligen har jag fått svar och kan få hjälp! Eller?
Jag tycker att det finns ett problem med att jag har varit till två läkare på bara 4 dagar och fått höra två olika saker och båda verkar lika övertygade. Vem av dom ska jag då lita på? Och jag kan inte utesluta att båda faktiskt kan ha fel. Det största problemet tycker jag är att läkarna/vårdcentralerna inte följer upp mig som patient hos dom. Nu ska jag ta mig till en ny vårdcentral som har bra rykte där Erik står skriven och så ska jag söka ytterligare läkarhjälp där och försöka att få träffa EN och samma läkare tills jag hittat något som hjälper.
Jag känner mig jättejobbig hos läkarna och framför allt så ÄR jag jättejobbig mot mina närmaste för dom får höra allt tjat om hur dåligt jag mår hela tiden! Min stackars älskade Erik!! Han får dra ett tungt lass pga det här och just nu är det en av dom för mig största anledningarna till att jag måste få hjälp och bli bättre. Jag vill inte förstöra mina kärastes liv!! Men jag orkar faktiskt inte gå i det här ensam!
Nya tag imorgon och ringa vårdcentral och boka tid och fixa och googla, för det är tydligen googla man ska göra och ha massa egna förslag på vad dom bör kolla. Så nu ska det googlas...igen!
Jag vill bättre sjukvård!!!
Tack på förhand!
//The Foxy Lady
Jag tycker att det finns ett problem med att jag har varit till två läkare på bara 4 dagar och fått höra två olika saker och båda verkar lika övertygade. Vem av dom ska jag då lita på? Och jag kan inte utesluta att båda faktiskt kan ha fel. Det största problemet tycker jag är att läkarna/vårdcentralerna inte följer upp mig som patient hos dom. Nu ska jag ta mig till en ny vårdcentral som har bra rykte där Erik står skriven och så ska jag söka ytterligare läkarhjälp där och försöka att få träffa EN och samma läkare tills jag hittat något som hjälper.
Jag känner mig jättejobbig hos läkarna och framför allt så ÄR jag jättejobbig mot mina närmaste för dom får höra allt tjat om hur dåligt jag mår hela tiden! Min stackars älskade Erik!! Han får dra ett tungt lass pga det här och just nu är det en av dom för mig största anledningarna till att jag måste få hjälp och bli bättre. Jag vill inte förstöra mina kärastes liv!! Men jag orkar faktiskt inte gå i det här ensam!
Nya tag imorgon och ringa vårdcentral och boka tid och fixa och googla, för det är tydligen googla man ska göra och ha massa egna förslag på vad dom bör kolla. Så nu ska det googlas...igen!
Jag vill bättre sjukvård!!!
Tack på förhand!
//The Foxy Lady
lördag 15 september 2012
Spännande dag!
Igår var en ganska spännande och händelserik dag. Jag fick feber i torsdags och trodde att jag hade smittats av Gabriels feber som han hade förra helgen, så jag tänkte inte mer på det. Men sen har jag sedan 4 dagar tillbaka haft väldigt kraftiga krampsmärtor under revbenen och särskilt under höger. Men jag kopplade inte ihop febern och smärtan och jag hade mycket att göra i skolan så jag tog en alvedon igår morse och tog tåget till skolan. Men på vägen till tåget fick jag ännu ondare så jag satte mig och googlade, som vanligt. =P "smärta under revbenen" och kom rätt snabbt in på massa sidor om gallsten. Hoppsan! Så jag ringde sjukvårdsrådgivningen och blev skickad till Huddinge sjukhus. Snopet!
Ibland är det tur att man pluggar precis bredvid ett av Sthlms stora sjukhus. ;o) Det blev ju inte så långt att gå. Men jag gick förbi vår föreläsningssal och bad en kursare ta anteckningar åt mig och sen traskade jag iväg för att leta mig till akuten. Tack och lov gick det väldigt fort så jag fick träffa en läkare ganska snabbt. Och det var inte gallsten....eller det verkar inte så i alla fall. Däremot har jag en smockfull tjocktarm!! Och den ligger som en regnbåge under revbenen. Så jag skulle få medicin för det. Men eftersom jag hade feber ville läkaren kolla lite mer. Han kollade min assvullna halsmandlar och jag är så van att som sväller upp så fort jag blir sjuk och jag får aldrig någon hjälp med det för det är sällan halsfluss. Men den här läkaren var smart och tog inte bara halsprov utan kollade sänkan också. Och den ska tydligen ligga på högst 7-8 och det var uppe i 22 på mig. Det visar att jag har en infektion i kroppen som behöver behandlas och därför fick jag även med mig antibiotika med mig hem. Sen frågade han även hur det var med mina bihålor och jag sa att jag inte visste så han kollade dom med...och ja det fanns också skit. Så tre olika mediciner fick jag med mig hem. =P Galet, jag har aldrig ätit så många olika mediciner förut. Nu hoppas på att bli piggare och friskare äntligen! Jag har tyckt det varit lite konstigt att jag åker på att bli smittad av precis alla hela tiden. Antagligen är det för att jag har haft en infektion i kroppen väldigt länge som jag inte blivit av med. Nu får vi hoppas på det bästa!
Efter sjukhuset satt jag och snackade med en otroligt trevlig tjej i min klass. KUL!! =) Så nu har jag någon att hänga och plugga med i skolan! Det var riktigt kul. Sen åt vi middag med våra nattgäster Julien och Stephane på kvällen. Trevligt!!! Dom har varit hos oss sedan i tisdags på Sverige-besök från Belgien. Idag åkte dom vidare till Anna i Göteborg. Det var jättekul att ha dom här och träffas lite mer igen! Julien gick ett år med mig i gymnasiet och vi ses inte så ofta så när det blir är det jättekul!! Vi ska försöka åka dit något mer vi också. =)
Nu ska familjen dra iväg till badhuset!!! Sen kommer Gabriels farmor och farfar på middag. =) Kul dag!! Jag ska också lära mig när jag ska ta vilka medicin. (I-landsproblem....jag vet...)
Ibland är det tur att man pluggar precis bredvid ett av Sthlms stora sjukhus. ;o) Det blev ju inte så långt att gå. Men jag gick förbi vår föreläsningssal och bad en kursare ta anteckningar åt mig och sen traskade jag iväg för att leta mig till akuten. Tack och lov gick det väldigt fort så jag fick träffa en läkare ganska snabbt. Och det var inte gallsten....eller det verkar inte så i alla fall. Däremot har jag en smockfull tjocktarm!! Och den ligger som en regnbåge under revbenen. Så jag skulle få medicin för det. Men eftersom jag hade feber ville läkaren kolla lite mer. Han kollade min assvullna halsmandlar och jag är så van att som sväller upp så fort jag blir sjuk och jag får aldrig någon hjälp med det för det är sällan halsfluss. Men den här läkaren var smart och tog inte bara halsprov utan kollade sänkan också. Och den ska tydligen ligga på högst 7-8 och det var uppe i 22 på mig. Det visar att jag har en infektion i kroppen som behöver behandlas och därför fick jag även med mig antibiotika med mig hem. Sen frågade han även hur det var med mina bihålor och jag sa att jag inte visste så han kollade dom med...och ja det fanns också skit. Så tre olika mediciner fick jag med mig hem. =P Galet, jag har aldrig ätit så många olika mediciner förut. Nu hoppas på att bli piggare och friskare äntligen! Jag har tyckt det varit lite konstigt att jag åker på att bli smittad av precis alla hela tiden. Antagligen är det för att jag har haft en infektion i kroppen väldigt länge som jag inte blivit av med. Nu får vi hoppas på det bästa!
Efter sjukhuset satt jag och snackade med en otroligt trevlig tjej i min klass. KUL!! =) Så nu har jag någon att hänga och plugga med i skolan! Det var riktigt kul. Sen åt vi middag med våra nattgäster Julien och Stephane på kvällen. Trevligt!!! Dom har varit hos oss sedan i tisdags på Sverige-besök från Belgien. Idag åkte dom vidare till Anna i Göteborg. Det var jättekul att ha dom här och träffas lite mer igen! Julien gick ett år med mig i gymnasiet och vi ses inte så ofta så när det blir är det jättekul!! Vi ska försöka åka dit något mer vi också. =)
Nu ska familjen dra iväg till badhuset!!! Sen kommer Gabriels farmor och farfar på middag. =) Kul dag!! Jag ska också lära mig när jag ska ta vilka medicin. (I-landsproblem....jag vet...)
Ha en bra dag!!!
Kram!
måndag 10 september 2012
Det finns hopp!
Det känns som att några pusselbitar i mitt liv börjar falla på plats. Det finns hopp om att jag får det liv jag så gärna vill ha. Jag har inte helt bestämt utbildning men jag har i alla fall börjat och jag är på G. Dessutom ska jag till gynekolog för att se om jag har PMDD (vilket är en hormonsjukdom som jag skrivit om här förut). Så nu hoppas jag få svar på varför jag mått så sjukt dåligt.
Så det börjar helt klart finnas hopp om framtiden! :) Men nu måste jag ta tjuren vid hornen och lämna Gabriel på förskolan...
Bye bye!
Så det börjar helt klart finnas hopp om framtiden! :) Men nu måste jag ta tjuren vid hornen och lämna Gabriel på förskolan...
Bye bye!
söndag 9 september 2012
Segaste helgen någonsin...
Nu håller jag och Gabriel på och tittar på klädracet på Bolibompa och det påminner mig om att jag nog också borde ta ett litet klädrace och få på mig kläderna. Så med det säger jag hej då för den här gången och hoppas på en bra dag trots den hjärtekrossande morgonen...
torsdag 6 september 2012
Lång skoldag och seg kväll
7 år sedan förresten?!? Har det gått så lång tid? Är jag så "gammal"? Tydligen! Och jag måste erkänna att jag gillar det. Jag är mycket lugnare och mognare och har framför allt lärt mig mer om hur man pluggar på högskola så nu känns det riktigt roligt! På det sättet är det tur att jag hoppade av så jag får göra om det när det är givande och kul. Men jag borde ju ha gått den gamla lärarutbildningen där man fick examen till både förskola och "lågstadiet" i samma utbildning...jag som aldrig(!) kommer kunna bestämma mig för vilket av dom jobben jag helst vill ha! Jag vill ju ha båda och kunna varva....så jag borde nog läst klart då ändå. Men men....nu kan det ju bli så att jag får "äran" att plugga 3,5 år och bli förskollärare och sen efter det gå 4 år och bli grundskollärare. =) Wow!
Igår gick jag lite tidigare och hämtade Gabriel och var med och lekte en stund för att han ska se att jag gillar stället vi lämnar honom på. Och så umgicks jag med pedagogerna så han ser att jag är "kompis" med dom och gillar dom. Det tror jag kommer öka hans förtroende för stället, men vi får väl se. Igår när vi gick hem skulle Gabriel gå själv men till slut la han sig bara ner i gräset och det såg ut som att han skulle somna... =P Helt slut tydligen...sötisen!
Idag och imorgon är hans förskola stängd så imorgon ska jag plugga halva dagen och sen leka med Gabriel hela eftermiddagen för att sedan åka och äta middag med fina Petra på kvällen. Låter som en perfekt dag tycker jag! Hoppas det blir så! =)
onsdag 5 september 2012
Den dagen då jag blev moster...
Imorse vid kl. 6 blev jag moster! Visst tänker vissa....Sophie är ju ensambarn och kan aldrig bli moster. Men många av er som känner mig så bra så ni vet att jag är ensambarn vet även att min mamma haft en väldigt lång relation under 16 år av mitt liv. När jag var 9 år fick jag alltså lära känna ett gäng syskon i en annan familj som kom att bli en del av min egen. Fiffigt va. ;o) Malin (som fick barn idag) bodde då fortfarande hemma hos sin pappa, men hon var stooooor, i min ögon i alla fall. =P (Och då menar jag inte stor utan gammal... =P) Hon var 18 år, eller skulle nog fylla 18 tror jag. Det är alltså 9 år mellan oss. Men hon var ju så grymt cool!! Verkligen en förebild! Dock kom jag närmast hennes lillasyster Madeleine, men tyvärr har relationen till henne blivit sämre. Vi har glidit isär som man gör med vissa relationer. Med Malin känns lite lite tvärt om. Hon var en riktigt cool storasyster då....och det är hon fortfarande! ;o) Hon är fortfarande en förebild för mig och uppfyller det jag tror att en typisk storasyster ofta gör. Man vill gärna vara likadan. =P
Dock så lyckades jag hinna före med två saker....gifta mig och få barn. Väldigt otippat. Skulle jag ha slagit vad när jag själv var 18 om vem av oss som skulle få barn först hade jag satsat allt på henne, men så det kan bli... I alla fall, när jag fick veta att Malin var gravid fick jag en förvånansvärt känslomässig reaktion. Det var något speciellt med att just Malin skulle få barn. Jag skulle bli moster! Det kändes speciellt! Vilket jag faktiskt själv tycker är lite konstigt i och med alla omständigheter som ålderskillnad, vi har aldrig bott ihop och nu bor hon och hennes lilla familj "tyvärr" i Oslo så det är inte helt lätt att hälsa på och umgås så ofta som jag skulle önska. Men speciellt kändes det!
Och nu idag när jag fick veta att min lilla systerdotter kommit blev jag alldeles varm och glad. Det kom en glädjetår och det bara kändes sådär speciellt. Det var fint att känna så. Jag har ju inga biologiska syskon så jag kommer aldrig kunna känna av om det är någon skillnad på hur det känns med ett biologiskt syskonbarn....men det här räcker gott och väl för mig!! Jag hoppas att jag ska kunna få bli en moster till denna lilla bebis och följa henne och lära känna henne!
Detta kommer att fylla min dag med glädje och jag hoppas på att kunna åka och hälsa på familjen i Oslo om inte allt för lång tid. Men jag ska låta familjen landa och komma in i rutiner innan jag släpar dit min familj och min lilla "gangster" som härjar runt. Eventuellt borde jag åka dit själv, vi får se. Det är upp till Malin och Glenn att avgöra såklart!
Ha en underbart bra dag!!
Dock så lyckades jag hinna före med två saker....gifta mig och få barn. Väldigt otippat. Skulle jag ha slagit vad när jag själv var 18 om vem av oss som skulle få barn först hade jag satsat allt på henne, men så det kan bli... I alla fall, när jag fick veta att Malin var gravid fick jag en förvånansvärt känslomässig reaktion. Det var något speciellt med att just Malin skulle få barn. Jag skulle bli moster! Det kändes speciellt! Vilket jag faktiskt själv tycker är lite konstigt i och med alla omständigheter som ålderskillnad, vi har aldrig bott ihop och nu bor hon och hennes lilla familj "tyvärr" i Oslo så det är inte helt lätt att hälsa på och umgås så ofta som jag skulle önska. Men speciellt kändes det!
Och nu idag när jag fick veta att min lilla systerdotter kommit blev jag alldeles varm och glad. Det kom en glädjetår och det bara kändes sådär speciellt. Det var fint att känna så. Jag har ju inga biologiska syskon så jag kommer aldrig kunna känna av om det är någon skillnad på hur det känns med ett biologiskt syskonbarn....men det här räcker gott och väl för mig!! Jag hoppas att jag ska kunna få bli en moster till denna lilla bebis och följa henne och lära känna henne!
Detta kommer att fylla min dag med glädje och jag hoppas på att kunna åka och hälsa på familjen i Oslo om inte allt för lång tid. Men jag ska låta familjen landa och komma in i rutiner innan jag släpar dit min familj och min lilla "gangster" som härjar runt. Eventuellt borde jag åka dit själv, vi får se. Det är upp till Malin och Glenn att avgöra såklart!
Ha en underbart bra dag!!
tisdag 4 september 2012
En jobbig period...
Det är rätt så jobbigt att börja plugga på något nytt. Ännu jobbigare känns det eftersom jag inte känner mig säker på att jag vill plugga till förskollärare. Ju mer tiden går desto mer säker blir jag på att jag vill bli lågstadielärare. Eller vill jag det? Sådär håller jag på hela tiden. Funderar fram och tillbaka, fram och tillbaka! Varför läste jag inte klart när jag började på lärarprogrammet för 7 år sedan?!?! Då hade jag ju inte behövt välja utan fått både förskola och lågstadiet i samma utbildning. Tro inte att jag försöker säga att utbildningen var bättre förr. Nej nej, jag tycker att uppdelad utbildning absolut är det bästa. Utbildningen blir ju mycket mer inriktad på den ålder man ska jobba med, men jag vet inte. Det kanske är mycket som är samma för alla lärare, men det tvivlar jag på. Men för mig är det väldigt jobbigt att behöva välja, för jag vill så gärna ha båda utbildningarna! Så att jag kan varva jobben sen. Jobba på förskola när jag känner för det och vara klasslärare när jag känner att det är utmaningen jag behöver. Men men....jag kommer aldrig att bli klok på detta. =P
Idag har jag läst en massa och varit på den första riktiga föreläsningen. Den handlade om lärande genom historien och var väldigt intressant. Han som föreläste var väldigt bra och det är alltid en bra förutsättning för att man ska orka lyssna och anteckna. Imorgon ska jag läsa om studieteknik och förhoppningsvis lära mig bli mer effektiv så jag fixar mina studier utan att behöva ta för mycket tid från Gabriel, Erik och andra nära och kära jag vill hinna umgås med. =)
Jag har hunnit leka lite med Gabriel ikväll också. Det har varit dagens bästa stund hittills för sen han somnade har jag bara suttit med mitt schema och skrivit in allt i kalendern och varit duktig och planerat in allt som ska göra och när jag måste vara klar med allt för att hinna! Det känns bra. Så nu kan jag förhoppningsvis bara slå upp kalendern på morgonen och följa det som står. Men som sagt...att bygga tågbana med Gabriel var ändå det roligaste jag gjort idag. Det är extra mysigt att ägna tid åt Gabriel för just nu blir han förtvivlad när vi lämnar honom på förskolan. =( Det är verkligen otroligt jobbigt att gå därifrån. Och jag litar inte på att fröknarna säger hela sanningen när dom säger att det har gått bra hela dagen förutom när jag gick....men men. Kul och mysigt att få leka med honom på kvällen sen då i alla fall. Och hoppas att Gabriel lugnar sig snart och trivs igen.
Nu tänkte jag dricka lite te och försöka övertala Erik att se på How I meet your mother istället för att spela Super Mario Galaxy.
måndag 3 september 2012
PMDD?
Hej igen!
Nu har jag googlat och äntligen funnit något "intressant". PMDD skulle kunna vara svaret på varför jag mår så dåligt! Jag har hittat en sida som utför psykologitest och på det testet fick jag väldigt höga resultat vilket pekar mot att det mycket väl kan vara PMDD som förpestar mitt liv. (http://www.psykologitest.se/pmdd-pms.php) Och sedan har jag på ett annat ställe hittat en check-lista som jag tänkte fylla i för att se hur många jag kan pricka in:
[x] man känner sig intensivt olycklig
[x] svårt att se framtiden som positiv
[/] man känner sig värdelös - upplever sig inte duga till någonting
[x] överkänslighet om man blir avvisad eller kritiserad
[x] plötsliga attacker av sorgsenhet eller gråtattacker
[x] gråta mer än vanligt utan uppenbar anledning
[x] påtaglig ängslighet eller spänningar - känsla av att vara nervös eller uppjagad
[ ] varaktig och påtaglig ilska, irritation eller ökade konflikter med andra människor
[x] svårt att umgås med andra människor
[x] intresseförlust för vardagliga aktiviteter tex arbete, skola eller vänner
[x] koncentrationssvårigheter
[x] ständig trötthetskänsla eller energilöshet
[x] ökad aptit eller tröstätande - särskilt salta eller söta livsmedel
[x] ökat sömnbehov eller sömnlöshet[x] känsla av vanmakt eller kontrollöshet
Det är alltså en grej på listan som jag inte känner igen mig i.... =/ Det svaret med / betyder att jag kan känns så ibland, men det gör ju kanske alla. Dom jag gjort i fet stil är det jag lider mest av och känner av väldigt mycket! Och en sak som inte står med på den här listan men i testet jag gjorde är huvudvärk som också är något jag lider väldigt mycket av just vid ägglossning och sen fram till mensen.
Det kändes otroligt skönt att hitta något som kan vara svaret på varför jag mår dåligt. Det som känns lite jobbigare är att det inte är så många som verkar vara kunniga på PMDD. Det går inte att boka tid hos första bästa gynekolog och tro sig få hjälp för många vet inte vad PMDD är för att det är en rätt så ny upptäckt och nytt forskningsområde. Sedan verkar det också som att det bara finns två sätt att råda bot på det och det är p-piller och/eller SSRI-preparat (antidepressiva medel). Det finns inget sätt att bli av med det utan det är något kroniskt och det verkar klassas som en sjukdom på ett annat sätt än t.ex. PMS. PMDD beskrivs t.ex. såhär: "De som drabbas av PMDD har många av de fysiska symtom som finns vid PMS fast starkare." (http://www.psykologitest.se/pmdd-pms.php)
Eller såhär: "PMDD är en sjukdom som tyvärr fortfarande uppfattas som en svaghet av många. Du kommer t.ex aldrig hitta en diabetiker som klarar sig utan insulin bara genom att skärpa sig. Både diabetes och PMDD är sjukdomar som kräver behandling men personer med PMDD behöver framför allt förståelse." (http://www.mensproblem.com/FAQ%20PMS%20och%20PMDD%20Korrekt.html)
Eller såhär om man vill ha en mer teoretisk "förklaring": "Det går inte att säga exakt vad det är som orsakar PMDD. Generellt kan vi säga att det finns två huvudsakliga orsaker, biologiska och psykologiska. Det är viktiga att komma ihåg att orsakerna oftast är individuella och att det inte sällan är en kombination av biologiska och psykologiska faktorer. En teori tar fasta på att hjärnan hos en kvinna med PMS och PMDD är känsligare för dessa hormonsvägningar. Detta beror på att fluktuationerna av östrogen och progesteron som normalt uppkommer i samband vid menstrautionen, orsakar att seretonin halten förskjuts för en del kvinnor. Vi vet inte idag varför vissa kvinnor drabbas hårdare. Vad vi vet är att det är könshormonerna östrogen och gulkroppshormon som startar processen." (http://www.mensproblem.com/FAQ%20PMS%20och%20PMDD%20Korrekt.html)
Det verkar vara lite krångligt innan man får rätt hjälp. Jag har varit inne och läst en del på forum och många får leta runt länge innan man hittar någon bra gynekolog. Men det är helt klart värt väntan. Jag är less på att må dåligt. Framför allt är det jobbigt att gå runt och inte orka samma sak som alla andra utan att egentligen ha någon anledning till att inte orka. Jag är däremot inte så positiv till att käka varken p-piller eller antidepressiva men jag får väl se vad som händer när jag väl får träffa någon som kan något och som får skriva ut något åt mig. Det enda som verkar kunna bota PMDD är graviditeter. Och då är det självklart inte så att man har en garanti att bli av med det när man bli gravid utan det finns hopp om att bli av med i samband med en graviditet och förlossning. Vissa får det värre efter graviditeter och för andra försvinner det helt och blir "bara" PMS. För min ser ju chanser för att få bli gravid inte helt ljusa ut p.g.a. att jag och min man är oeniga i hur många barn vi vill ha. Men jag kan ju alltid hoppas. =)
Nu ska jag skriva i lite forum och se om det finns någon med tips på bra mottagningar i Stockholm som kan något om detta. *hoppas*
Nu har jag googlat och äntligen funnit något "intressant". PMDD skulle kunna vara svaret på varför jag mår så dåligt! Jag har hittat en sida som utför psykologitest och på det testet fick jag väldigt höga resultat vilket pekar mot att det mycket väl kan vara PMDD som förpestar mitt liv. (http://www.psykologitest.se/pmdd-pms.php) Och sedan har jag på ett annat ställe hittat en check-lista som jag tänkte fylla i för att se hur många jag kan pricka in:
[x] man känner sig intensivt olycklig
[x] svårt att se framtiden som positiv
[/] man känner sig värdelös - upplever sig inte duga till någonting
[x] överkänslighet om man blir avvisad eller kritiserad
[x] plötsliga attacker av sorgsenhet eller gråtattacker
[x] gråta mer än vanligt utan uppenbar anledning
[x] påtaglig ängslighet eller spänningar - känsla av att vara nervös eller uppjagad
[ ] varaktig och påtaglig ilska, irritation eller ökade konflikter med andra människor
[x] svårt att umgås med andra människor
[x] intresseförlust för vardagliga aktiviteter tex arbete, skola eller vänner
[x] koncentrationssvårigheter
[x] ständig trötthetskänsla eller energilöshet
[x] ökad aptit eller tröstätande - särskilt salta eller söta livsmedel
[x] ökat sömnbehov eller sömnlöshet[x] känsla av vanmakt eller kontrollöshet
Det är alltså en grej på listan som jag inte känner igen mig i.... =/ Det svaret med / betyder att jag kan känns så ibland, men det gör ju kanske alla. Dom jag gjort i fet stil är det jag lider mest av och känner av väldigt mycket! Och en sak som inte står med på den här listan men i testet jag gjorde är huvudvärk som också är något jag lider väldigt mycket av just vid ägglossning och sen fram till mensen.
Det kändes otroligt skönt att hitta något som kan vara svaret på varför jag mår dåligt. Det som känns lite jobbigare är att det inte är så många som verkar vara kunniga på PMDD. Det går inte att boka tid hos första bästa gynekolog och tro sig få hjälp för många vet inte vad PMDD är för att det är en rätt så ny upptäckt och nytt forskningsområde. Sedan verkar det också som att det bara finns två sätt att råda bot på det och det är p-piller och/eller SSRI-preparat (antidepressiva medel). Det finns inget sätt att bli av med det utan det är något kroniskt och det verkar klassas som en sjukdom på ett annat sätt än t.ex. PMS. PMDD beskrivs t.ex. såhär: "De som drabbas av PMDD har många av de fysiska symtom som finns vid PMS fast starkare." (http://www.psykologitest.se/pmdd-pms.php)
Eller såhär: "PMDD är en sjukdom som tyvärr fortfarande uppfattas som en svaghet av många. Du kommer t.ex aldrig hitta en diabetiker som klarar sig utan insulin bara genom att skärpa sig. Både diabetes och PMDD är sjukdomar som kräver behandling men personer med PMDD behöver framför allt förståelse." (http://www.mensproblem.com/FAQ%20PMS%20och%20PMDD%20Korrekt.html)
Eller såhär om man vill ha en mer teoretisk "förklaring": "Det går inte att säga exakt vad det är som orsakar PMDD. Generellt kan vi säga att det finns två huvudsakliga orsaker, biologiska och psykologiska. Det är viktiga att komma ihåg att orsakerna oftast är individuella och att det inte sällan är en kombination av biologiska och psykologiska faktorer. En teori tar fasta på att hjärnan hos en kvinna med PMS och PMDD är känsligare för dessa hormonsvägningar. Detta beror på att fluktuationerna av östrogen och progesteron som normalt uppkommer i samband vid menstrautionen, orsakar att seretonin halten förskjuts för en del kvinnor. Vi vet inte idag varför vissa kvinnor drabbas hårdare. Vad vi vet är att det är könshormonerna östrogen och gulkroppshormon som startar processen." (http://www.mensproblem.com/FAQ%20PMS%20och%20PMDD%20Korrekt.html)
Det verkar vara lite krångligt innan man får rätt hjälp. Jag har varit inne och läst en del på forum och många får leta runt länge innan man hittar någon bra gynekolog. Men det är helt klart värt väntan. Jag är less på att må dåligt. Framför allt är det jobbigt att gå runt och inte orka samma sak som alla andra utan att egentligen ha någon anledning till att inte orka. Jag är däremot inte så positiv till att käka varken p-piller eller antidepressiva men jag får väl se vad som händer när jag väl får träffa någon som kan något och som får skriva ut något åt mig. Det enda som verkar kunna bota PMDD är graviditeter. Och då är det självklart inte så att man har en garanti att bli av med det när man bli gravid utan det finns hopp om att bli av med i samband med en graviditet och förlossning. Vissa får det värre efter graviditeter och för andra försvinner det helt och blir "bara" PMS. För min ser ju chanser för att få bli gravid inte helt ljusa ut p.g.a. att jag och min man är oeniga i hur många barn vi vill ha. Men jag kan ju alltid hoppas. =)
Nu ska jag skriva i lite forum och se om det finns någon med tips på bra mottagningar i Stockholm som kan något om detta. *hoppas*
En jobbig morgon...
Nu är jag ensam hemma igen. Det börjar ju snart bli en vana att vara det. Däremot började morgonen dåligt med att Gabriel blev ledsen för att hans pappa hade åkt till jobbet redan när vi vaknade. Och nu när jag lämnade Gabriel på förskolan så blev han JÄTTELEDSEN när jag gick. Fy sjutton så jobbigt!! ÅÅh vad jag inte ville gå. Speciellt eftersom jag sitter hemma och faktiskt kan vara där med honom. Men både han och jag måste ju lära oss att han ska vara där ensam utan oss. Jag trodde verkligen inte att jag skulle få så dåligt samvete av att lämna honom när han gråter. Jag känner mig som en otroligt elak mamma som lämnar mitt barn trots att han gråter. Det skär verkligen i hjärtat. Men förhoppningsvis är han inte ledsen så länge. Mitt problem blir väl hur jag ska kunna koncentrera mig på min läsning av kursböcker när jag oroar mig för hur Gabriel har det.
För er som inte har barn låter det här kanske väldigt fånigt....och det kanske är fånigt. Men det verkar ändå hända dom flesta som skolar in sina barn. Många barn gråter när föräldern går och många föräldrars hjärtan värker.
I övrigt så mår jag också väldigt dåligt nu. Fysiskt alltså. Jag har mått väldigt illa, haft en enorm huvudvärk, varit snurrig, matt och svag i hela kroppen. Jag blir så sjukt ledsen och nere när jag mår såhär eftersom jag har mått såhär från och till under dom senaste 15 månaderna. Jag orkar väldigt och jag skulle så gärna vilja ha någon diagnos med att jag har någon form av fel så jag kan få hjälp. För just nu är jag faktiskt livrädd för hur jag ska orka med ett arbete där jag ska jobba heltid hela tiden. I dom perioder som jag mår såhär skulle jag behöva kanske ett jobb på 50% för att orka, men så funkar det ju inte. Speciellt eftersom jag inte har en diagnos som jag kan visa upp.
Min gissning just nu är att jag får enorma problem när jag ska få och har mens och när jag ska få och har ägglossning. Och hur löser man ett sånt problem? Jag har provat hormonbalanserande tabletter men det fungerade inte. Det är dessutom väldigt dyra tabletter. Är det någon som känner igen sig i att må väldigt dåligt under mens och ägglossning? Någon som har något tips?
Jag blir ju rädd för allt när jag mår såhär. Igår kunde jag inte böja ner mitt huvud för att mitt huvud exploderade av smärta då. =/ Att det snurrar i mitt huvud och det trycker i hela huvud och det känns som att jag ska svimma... Vad är det för fel?? Jag vill veta!!!
Nu ska jag googla lite och se, och sen ska jag försöka läsa lite trots huvudvärk och snurrigt huvud.
Ha det gott!!!
För er som inte har barn låter det här kanske väldigt fånigt....och det kanske är fånigt. Men det verkar ändå hända dom flesta som skolar in sina barn. Många barn gråter när föräldern går och många föräldrars hjärtan värker.
I övrigt så mår jag också väldigt dåligt nu. Fysiskt alltså. Jag har mått väldigt illa, haft en enorm huvudvärk, varit snurrig, matt och svag i hela kroppen. Jag blir så sjukt ledsen och nere när jag mår såhär eftersom jag har mått såhär från och till under dom senaste 15 månaderna. Jag orkar väldigt och jag skulle så gärna vilja ha någon diagnos med att jag har någon form av fel så jag kan få hjälp. För just nu är jag faktiskt livrädd för hur jag ska orka med ett arbete där jag ska jobba heltid hela tiden. I dom perioder som jag mår såhär skulle jag behöva kanske ett jobb på 50% för att orka, men så funkar det ju inte. Speciellt eftersom jag inte har en diagnos som jag kan visa upp.
Min gissning just nu är att jag får enorma problem när jag ska få och har mens och när jag ska få och har ägglossning. Och hur löser man ett sånt problem? Jag har provat hormonbalanserande tabletter men det fungerade inte. Det är dessutom väldigt dyra tabletter. Är det någon som känner igen sig i att må väldigt dåligt under mens och ägglossning? Någon som har något tips?
Jag blir ju rädd för allt när jag mår såhär. Igår kunde jag inte böja ner mitt huvud för att mitt huvud exploderade av smärta då. =/ Att det snurrar i mitt huvud och det trycker i hela huvud och det känns som att jag ska svimma... Vad är det för fel?? Jag vill veta!!!
Nu ska jag googla lite och se, och sen ska jag försöka läsa lite trots huvudvärk och snurrigt huvud.
Ha det gott!!!
lördag 1 september 2012
Skärgårdshelg
Nu var det dags att åka ut i Stockholms skärgård igen för familjen Almlöf. Den här gången är vi på Yxlan och hälsar på i en nära väns stuga. Det är en av mina vänner sedan grundskolan och en av de vännerna där jag även känner föräldrarna, som är jättemysiga! :) Alla vi är här med är mysiga!!
Just nu ligger i sovrummet för att Gabriel ska somna. Han har fått den nya Pettson-boken idag. "Findus flyttar ut" heter den. Jag gillar den verkligen jättemycket! Den är redan en av mina favorit-Pettson! :) Så den rekommenderar jag alla er som har småbarn! Riktigt mysig!!
Efter den här helgen önskar jag dock en hemmahelg med familjen. Vi har nog inte varit hemma en enda helg hela familjen tillsammans sedan Erik hade sitt 27-årskalas i slutet på juni. Hjälp!! Det är ju inte så konstigt att vi är lite sugna på att vara hemma. =P
Ha det gott så hörs vi!!
Just nu ligger i sovrummet för att Gabriel ska somna. Han har fått den nya Pettson-boken idag. "Findus flyttar ut" heter den. Jag gillar den verkligen jättemycket! Den är redan en av mina favorit-Pettson! :) Så den rekommenderar jag alla er som har småbarn! Riktigt mysig!!
Efter den här helgen önskar jag dock en hemmahelg med familjen. Vi har nog inte varit hemma en enda helg hela familjen tillsammans sedan Erik hade sitt 27-årskalas i slutet på juni. Hjälp!! Det är ju inte så konstigt att vi är lite sugna på att vara hemma. =P
Ha det gott så hörs vi!!
fredag 31 augusti 2012
Kloka ord om relationer!
Jag blev just tipsad om ett av Underbara Claras blogginlägg där hon skriver om relationer under småbarnsåren. Det är väldigt många som separerar under småbarnstiden och det förvånar mig verkligen inte. Speciellt inte nu när jag och min älskade man just kommit ut ur den dimman och börjar kunna se klart igen. (Även om dimman såklart gör sig påmind en hel del även med en 2-åring.....) Jag och Erik har länge sagt att vi inte ska göra slut under tiden vi har småbarn. Om inget väldigt hemskt händer som gör att det inte finns någon annan utväg såklart. Men vi har sagt i flera år att det verkar dumt att ge upp när man har en bebis som kräver allt av oss. Vi har tänkt att det måste vara svårt att veta om det verkligen är vår relation det är fel på eller om vi har fått ett annat liv med andra krav som man får när man får barn.
Nu i "efterhand" är jag väldigt glad för att vi hade pratat om det redan innan Gabriel ens låg i magen. Låt mig säga såhär, vi och säkerligen många andra har haft det otroligt tufft fram tills nu. Plötsligt har vi tid för varandra igen! Wow! Jag var väldigt nervös för jag var rädd för att det skulle bli svårt att "hitta tillbaka" (även om vi inte varit ifrån varandra...), men att hitta glöden och passionen i förhållandet. Jag hade nästan trott att det var så livet blev när man hade varit tillsammans några år. Poff så var passionen borta och man älskade varandra som bästa vänner istället. Men nej...så var det inte! Det är en otrolig känsla att komma tillbaka från dimman och se att vi fortfarande tycker om varandra lika mycket eller till och med mer än för 2-3 år sedan. Fantastiskt! Och om just det här skriver Underbara Clara så bra om tycker jag:
"När man precis blivit ihop kanske man har en dålig dag, eller vecka i relationen. När man har varit ihop längre kan man ha dåliga månader. När man levt ihop ett helt liv kanske man kan tänka tillbaks och minnas att de där tre åren, dom var inte så bra. Men sedan vände det igen. När något känns svårt eller fel i livet är det inte konstigt att man drabbas av panik. Vettskrämd vänder man på varje sten och försöker komma på vad som är fel. Börjar ändra på det och det och det och det…problemet är att under press fattar man ofta ogenomtänkta beslut – ibland blir det bara ännu värre.
Dessa ord vill jag skicka med alla idag! Våga orka lite till för jag tror faktiskt att det vänder! Alla relationer är inte sunda och bra att hålla sig kvar i, det vet jag mycket väl! Men dom allra flesta tror jag tjänar på att sätta sig ner och andas en stund och vänta ut stormen!
Lycka till!
P.S. Här är hela inlägget från Underbara Clara: http://www.
Nu i "efterhand" är jag väldigt glad för att vi hade pratat om det redan innan Gabriel ens låg i magen. Låt mig säga såhär, vi och säkerligen många andra har haft det otroligt tufft fram tills nu. Plötsligt har vi tid för varandra igen! Wow! Jag var väldigt nervös för jag var rädd för att det skulle bli svårt att "hitta tillbaka" (även om vi inte varit ifrån varandra...), men att hitta glöden och passionen i förhållandet. Jag hade nästan trott att det var så livet blev när man hade varit tillsammans några år. Poff så var passionen borta och man älskade varandra som bästa vänner istället. Men nej...så var det inte! Det är en otrolig känsla att komma tillbaka från dimman och se att vi fortfarande tycker om varandra lika mycket eller till och med mer än för 2-3 år sedan. Fantastiskt! Och om just det här skriver Underbara Clara så bra om tycker jag:
"När man precis blivit ihop kanske man har en dålig dag, eller vecka i relationen. När man har varit ihop längre kan man ha dåliga månader. När man levt ihop ett helt liv kanske man kan tänka tillbaks och minnas att de där tre åren, dom var inte så bra. Men sedan vände det igen. När något känns svårt eller fel i livet är det inte konstigt att man drabbas av panik. Vettskrämd vänder man på varje sten och försöker komma på vad som är fel. Börjar ändra på det och det och det och det…problemet är att under press fattar man ofta ogenomtänkta beslut – ibland blir det bara ännu värre.
Jag tror på att försöka se tiden an. Våga vänta lite. Sitta still i båten tills vinden mojnat. Plötsligt kanske man anar land."
Dessa ord vill jag skicka med alla idag! Våga orka lite till för jag tror faktiskt att det vänder! Alla relationer är inte sunda och bra att hålla sig kvar i, det vet jag mycket väl! Men dom allra flesta tror jag tjänar på att sätta sig ner och andas en stund och vänta ut stormen!
Lycka till!
P.S. Här är hela inlägget från Underbara Clara: http://www.
tisdag 28 augusti 2012
Allt gick bra!!
Allt hade gått hur bra som helst idag!! Gabriel hade blivit lite ledsen när han skulle sova när ett annat barn blev ledsen men det hade gått över. Han sken som en sol när jag och Erik kom och hämtade honom! Och han är fortfarande på strålande humör!!
Han har inte ens försökt få se på TV än utan leker fint med sina leksaker helt själv. Helt otroligt!! Hoppas det fortsätter! Dock det mycket väl bli ett bakslag sen...det återstår att se.
Han har inte ens försökt få se på TV än utan leker fint med sina leksaker helt själv. Helt otroligt!! Hoppas det fortsätter! Dock det mycket väl bli ett bakslag sen...det återstår att se.
Ibland är det hårt att vara förälder!
Gabriel hade feber i söndags och på förmiddagen igår så vi provade att vabba från förskolan igår. Men idag gick vi dit igen med nya tag på inskolningen! Jag hade räknat med att få vara med större delen av dagen, men icke. Jag kom dit och efter bara några minuter tog ena fröken och satte sig med Gabriel och sa: Säg hej då till mamma nu så kan du och jag leka idag. Jag tänkte....what?!? Ska jag gå redan? Men Gabriel kramade mig och gav mig en kram och var jätteglad så jag gick iväg...och på en gång kom världens klump i halsen!! Helt oförberedd var jag och jag höll gråten inne tills jag kom hem! Nu har jag insett....Gabriel kommer tillbringa mer tid på förskolan än hemma med mig och Erik och det känns hemskt! Jag gick från förskolan 9:10 och nu är klockan snart 13:30 och ingen har ringt om att jag måste komma så allt verkar ju ha gått toppen! Det är alltså bara mig det har varit synd om... =P Skönt det i alla fall! För om Gabriel skulle må som jag har mått idag så skulle jag verkligen inte tycka att det var okej att lämna honom.Jag har försökt hålla igång så gått det går. Tänkt på annat helt enkelt. Tvättat, handlat och hängt med andra föräldrar som också skolar in. Så nu börjar det ju faktiskt bli dags för att ta sig iväg för att hämta Skrutten. En på hans avdelning fyller år som dom ska ha lyx-mellis med pannkakor och mosade blåbär och banan 13:45. Mysigt! Och skönt att han får även mellis där. (Hmm...vad ska vi nu göra av all mellis-frukt som jag har köpt hem av ren rutin??)
Jaja, dags att gå och hämta. Grymt spännande att få höra hur det har gått idag. Jag hoppas att det bara varit jag som haft det jobbigt! Det kommer bli så mycket lättare att lämna honom imorgon om jag vet att allt har gått bra idag! *håller tummarna* Jag har också skrivit en lista på saker jag har att fixa om jag behöver sysselsätta mig resten av dagarna den här veckan...tvätta fönstren och rensa min dator (vilket kommer ta en månad!!!) har jag fått på listan hittills. Det räcker nog ska ni se. Annars finns det massa kläder att sortera eller förråd att greja med. =PHa det grymt bra!! Vi hörs!
måndag 27 augusti 2012
Maja & Josefs dag!
Puss och kram på er fina ni, herrskapet Lindberg!
torsdag 23 augusti 2012
Sista kvällen hemma på ett par dagar.
Ikväll borde jag packa, stryka min klänning och se till så att allt finns. Eller vänta....jag tar bort borde för jag måste(!) faktiskt fixa det ikväll. Att räkna med att lyckas med allt fix imorgon eftermiddag efter förskolan kan jag nog glömma. Det är underbara Edsbyn som är vårt nästa resmål. Min ännu underbarare kusin ska gifta sig och det ska bli så kul att få gå på bröllop! Min mamma har dessutom lovat att vara stand by för att passa på Gabriel så vi kan få sitta och vara med så länge vi vill. =) Det är annars lite krävande att resa iväg med småbarn...det funkar rätt bra, men det är ofta jobbigare när vi bara är borta så kort som över helgen. Då hinner Gabriel liksom inte vänja sig vid nya stället vi hamnar på och så vidare. Men det ska nog gå bra.
Synd att min energi är helt slut efter allt fixande jag pysslat med idag. Klädmärkning och massa annat fix. Men det är bara att ta tag i kragen och ställa sig upp. Stryka en klänning kan jag väl ta mig i kragen och göra i alla fall! Sen är det bara packningen kvar. Men den kan jag fixa imorgon. Vi ska ju som sagt bara vara borta 2 nätter.
Det kanske tar på krafterna även på mamman som ska skola in sitt barn och inte bara på barnet. =P Både jag och Gabriel har varit väldigt slitna i eftermiddag. Vi får hoppas på en lika kul förmiddag imorgon som idag. =) Erik la Gabriel nyss och vi har börjat låta honom få ligga och lyssna på Alfons tills han somnar om han inte somnar när vi läser. Och det verkar fungera jättebra faktiskt. Två kvällar i rad som han somnat jättesnabbt utan att någon av oss varit där inne. Hoppas det fortsätter för nu är vi lite less på hans jobbiga sömn som varit sedan i början av juni. Alla behöver vi få rutiner....så vi sätter Eriks klocka på 6 och skickar honom till jobb och sen skickas jag och Gabriel på skola/förskola...kommer bli kanon det här =)
Ha en bra kväll!! =)
Synd att min energi är helt slut efter allt fixande jag pysslat med idag. Klädmärkning och massa annat fix. Men det är bara att ta tag i kragen och ställa sig upp. Stryka en klänning kan jag väl ta mig i kragen och göra i alla fall! Sen är det bara packningen kvar. Men den kan jag fixa imorgon. Vi ska ju som sagt bara vara borta 2 nätter.
Det kanske tar på krafterna även på mamman som ska skola in sitt barn och inte bara på barnet. =P Både jag och Gabriel har varit väldigt slitna i eftermiddag. Vi får hoppas på en lika kul förmiddag imorgon som idag. =) Erik la Gabriel nyss och vi har börjat låta honom få ligga och lyssna på Alfons tills han somnar om han inte somnar när vi läser. Och det verkar fungera jättebra faktiskt. Två kvällar i rad som han somnat jättesnabbt utan att någon av oss varit där inne. Hoppas det fortsätter för nu är vi lite less på hans jobbiga sömn som varit sedan i början av juni. Alla behöver vi få rutiner....så vi sätter Eriks klocka på 6 och skickar honom till jobb och sen skickas jag och Gabriel på skola/förskola...kommer bli kanon det här =)
Ha en bra kväll!! =)
Gabriels liv i skolvärlden har börjat.
Från och med nu ska Gabriel gå i olika former av skolverksamheter i minst 16 år. 16 ÅR!?! Jo men så är det. Det låter lite skrämmande men jag tror ändå att det kommer att vara mest kul och lärorikt. Eller jag hoppas det i alla fall. Annars blir det ju katastrof! Jag själv har alltid älskat skolan...alla skolor utom högskolan...högskolan tycker jag är opersonlig och tråkigt. Man får ingen relation med lärarna och man är bara en i mängden. Men alla andra skolor har jag älskat. Jag får försöka smitta av det på Gabriel. =)
Första dagen på förskolan gick alldeles utmärkt faktiskt. Han har inte brytt sig om mig nästan alls. Varje gång han har kommit till mig har jag sagt att jag sitter här men du kan gå och leka och titta på alla saker själv och så har han gjort det. Jag har också försökt förklara att på förskolan är det roliga "fröknar"/pedagoger som ska leka med honom, inte mamma. Än så länge har det gått bra. Han har lekt och pysslat och busat. Skönt! Men att somna där var uppenbarligen överkurs första dagen. Det förstår jag absolut! Svårt att somna med ett rum fullt med nya barn som inte heller förstår varför dom plötsligt ska ligga på madrasser och sova...men nya tag imorgon! Han slocknade direkt i vagnen på vägen hem i alla fall.
Spännande att se hur det går imorgon. Hoppas det blir lika och inte sämre i alla fall. =) Min Skrutt som blir större och större. Faktiskt skulle jag önska att han kunde stanna nu! Han får gärna lära sig prata så där otydligt och bebisaktigt men så man förstår. Men sen får det banne mig vara nog. =P Jag älskar småbarn ju! =)
Första dagen på förskolan gick alldeles utmärkt faktiskt. Han har inte brytt sig om mig nästan alls. Varje gång han har kommit till mig har jag sagt att jag sitter här men du kan gå och leka och titta på alla saker själv och så har han gjort det. Jag har också försökt förklara att på förskolan är det roliga "fröknar"/pedagoger som ska leka med honom, inte mamma. Än så länge har det gått bra. Han har lekt och pysslat och busat. Skönt! Men att somna där var uppenbarligen överkurs första dagen. Det förstår jag absolut! Svårt att somna med ett rum fullt med nya barn som inte heller förstår varför dom plötsligt ska ligga på madrasser och sova...men nya tag imorgon! Han slocknade direkt i vagnen på vägen hem i alla fall.
Spännande att se hur det går imorgon. Hoppas det blir lika och inte sämre i alla fall. =) Min Skrutt som blir större och större. Faktiskt skulle jag önska att han kunde stanna nu! Han får gärna lära sig prata så där otydligt och bebisaktigt men så man förstår. Men sen får det banne mig vara nog. =P Jag älskar småbarn ju! =)
onsdag 22 augusti 2012
Ny blogg....nya tag!
Tjena!
Jag har ingen aning om vilka som läser det här, men ingen måste läsa det men alla är välkomna! Eller hur lät det där? Strunt samma. Jag kommer att skriva här av olika anledningar. Jag kanske behöver få ur mig något som tynger mig och känns jobbigt. Bara få ur mig hur otroligt orättvist ett liv kan vara. Jag kommer att vara ganska rakt på sak och ärlig, så känns det jobbigt behöver ni självklart inte läsa vidare. ;o) Det kan kanske t.o.m. hända att jag läser något intressant som jag vill del med mig av och då kommer det nog upp här ska ni se. Jag är ett rätt stort fan av böcker så bra böcker jag läst brukar dyka upp. Jag har ju barn så rätt mycket kommer gissningsvis att handla om det. Vi föräldrar är så vansinnigt ego, I know! Helt sjukt är det! Kräks man på allt sånt är ni välkomna att skippa det. Ni kan se bloggen lite som gott och blandat....ta det ni tycker om och ät inte lakritsen i onödan. ;o) Det finns tydligen de som tycker om lakritsen så jag har börjat lägga lakritsen i en egen skål och sen när det bara är den kvar så bjuder jag hem någon kompis...och tro det eller ej så brukar lakritsen försvinna. Sötlakrits är dock bland det godaste jag vet!
För er som läst mima bloggar förut så vet ni att de handlat om rätt mycket jobbigt. Jag kan inte spå framtiden så jag får se vad den här bloggen hamnar, men förhoppningsvis mår jag mycket bättre och kan sprida lite glädje. Jag har haft mitt värsta år hittills det senaste året, men det börjar vända! =) Jag har fått gå i terapi och lärt mig lite om livet. Nyttigt som bara den!
1. Sophie, du kan aldrig ha total kontroll över ditt liv...andra påverkar dig hela tiden!
2. Livet är tyvärr inte rättvist! Alla får med sig olika saker från livet. Vissa får uppleva mycket trauma och andra mindre och klarar sig bättre. Bara att acceptera!
3. Sophie, det är aldrig bara du som bestämmer över ditt liv! Och livet blir så mycket trevligare om man delar det med andra och låter alla inblandade bara med och bestämma!
Det kanske kan verka som att jag varit dum som inte fattat det här innan....men återigen. Vi har alla olika bagage som ger oss olika egenskaper och erfarenheter. Jag börjar i alla fall acceptera mitt liv...vara med avslappnad och inte planera allt in i minsta detalj. Det blir som det blir. Och det blir nog säkert bra dessutom! =)
Akta er.....för nu KOMMER JAG!!!
Jag har ingen aning om vilka som läser det här, men ingen måste läsa det men alla är välkomna! Eller hur lät det där? Strunt samma. Jag kommer att skriva här av olika anledningar. Jag kanske behöver få ur mig något som tynger mig och känns jobbigt. Bara få ur mig hur otroligt orättvist ett liv kan vara. Jag kommer att vara ganska rakt på sak och ärlig, så känns det jobbigt behöver ni självklart inte läsa vidare. ;o) Det kan kanske t.o.m. hända att jag läser något intressant som jag vill del med mig av och då kommer det nog upp här ska ni se. Jag är ett rätt stort fan av böcker så bra böcker jag läst brukar dyka upp. Jag har ju barn så rätt mycket kommer gissningsvis att handla om det. Vi föräldrar är så vansinnigt ego, I know! Helt sjukt är det! Kräks man på allt sånt är ni välkomna att skippa det. Ni kan se bloggen lite som gott och blandat....ta det ni tycker om och ät inte lakritsen i onödan. ;o) Det finns tydligen de som tycker om lakritsen så jag har börjat lägga lakritsen i en egen skål och sen när det bara är den kvar så bjuder jag hem någon kompis...och tro det eller ej så brukar lakritsen försvinna. Sötlakrits är dock bland det godaste jag vet!
För er som läst mima bloggar förut så vet ni att de handlat om rätt mycket jobbigt. Jag kan inte spå framtiden så jag får se vad den här bloggen hamnar, men förhoppningsvis mår jag mycket bättre och kan sprida lite glädje. Jag har haft mitt värsta år hittills det senaste året, men det börjar vända! =) Jag har fått gå i terapi och lärt mig lite om livet. Nyttigt som bara den!
1. Sophie, du kan aldrig ha total kontroll över ditt liv...andra påverkar dig hela tiden!
2. Livet är tyvärr inte rättvist! Alla får med sig olika saker från livet. Vissa får uppleva mycket trauma och andra mindre och klarar sig bättre. Bara att acceptera!
3. Sophie, det är aldrig bara du som bestämmer över ditt liv! Och livet blir så mycket trevligare om man delar det med andra och låter alla inblandade bara med och bestämma!
Det kanske kan verka som att jag varit dum som inte fattat det här innan....men återigen. Vi har alla olika bagage som ger oss olika egenskaper och erfarenheter. Jag börjar i alla fall acceptera mitt liv...vara med avslappnad och inte planera allt in i minsta detalj. Det blir som det blir. Och det blir nog säkert bra dessutom! =)
Akta er.....för nu KOMMER JAG!!!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)