Imorse vid kl. 6 blev jag moster! Visst tänker vissa....Sophie är ju ensambarn och kan aldrig bli moster. Men många av er som känner mig så bra så ni vet att jag är ensambarn vet även att min mamma haft en väldigt lång relation under 16 år av mitt liv. När jag var 9 år fick jag alltså lära känna ett gäng syskon i en annan familj som kom att bli en del av min egen. Fiffigt va. ;o) Malin (som fick barn idag) bodde då fortfarande hemma hos sin pappa, men hon var stooooor, i min ögon i alla fall. =P (Och då menar jag inte stor utan gammal... =P) Hon var 18 år, eller skulle nog fylla 18 tror jag. Det är alltså 9 år mellan oss. Men hon var ju så grymt cool!! Verkligen en förebild! Dock kom jag närmast hennes lillasyster Madeleine, men tyvärr har relationen till henne blivit sämre. Vi har glidit isär som man gör med vissa relationer. Med Malin känns lite lite tvärt om. Hon var en riktigt cool storasyster då....och det är hon fortfarande! ;o) Hon är fortfarande en förebild för mig och uppfyller det jag tror att en typisk storasyster ofta gör. Man vill gärna vara likadan. =P
Dock så lyckades jag hinna före med två saker....gifta mig och få barn. Väldigt otippat. Skulle jag ha slagit vad när jag själv var 18 om vem av oss som skulle få barn först hade jag satsat allt på henne, men så det kan bli... I alla fall, när jag fick veta att Malin var gravid fick jag en förvånansvärt känslomässig reaktion. Det var något speciellt med att just Malin skulle få barn. Jag skulle bli moster! Det kändes speciellt! Vilket jag faktiskt själv tycker är lite konstigt i och med alla omständigheter som ålderskillnad, vi har aldrig bott ihop och nu bor hon och hennes lilla familj "tyvärr" i Oslo så det är inte helt lätt att hälsa på och umgås så ofta som jag skulle önska. Men speciellt kändes det!
Och nu idag när jag fick veta att min lilla systerdotter kommit blev jag alldeles varm och glad. Det kom en glädjetår och det bara kändes sådär speciellt. Det var fint att känna så. Jag har ju inga biologiska syskon så jag kommer aldrig kunna känna av om det är någon skillnad på hur det känns med ett biologiskt syskonbarn....men det här räcker gott och väl för mig!! Jag hoppas att jag ska kunna få bli en moster till denna lilla bebis och följa henne och lära känna henne!
Detta kommer att fylla min dag med glädje och jag hoppas på att kunna åka och hälsa på familjen i Oslo om inte allt för lång tid. Men jag ska låta familjen landa och komma in i rutiner innan jag släpar dit min familj och min lilla "gangster" som härjar runt. Eventuellt borde jag åka dit själv, vi får se. Det är upp till Malin och Glenn att avgöra såklart!
Ha en underbart bra dag!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar