Gabriels liv i skolvärlden har börjat.

Från och med nu ska Gabriel gå i olika former av skolverksamheter i minst 16 år. 16 ÅR!?! Jo men så är det. Det låter lite skrämmande men jag tror ändå att det kommer att vara mest kul och lärorikt. Eller jag hoppas det i alla fall. Annars blir det ju katastrof! Jag själv har alltid älskat skolan...alla skolor utom högskolan...högskolan tycker jag är opersonlig och tråkigt. Man får ingen relation med lärarna och man är bara en i mängden. Men alla andra skolor har jag älskat. Jag får försöka smitta av det på Gabriel. =)

Första dagen på förskolan gick alldeles utmärkt faktiskt. Han har inte brytt sig om mig nästan alls. Varje gång han har kommit till mig har jag sagt att jag sitter här men du kan gå och leka och titta på alla saker själv och så har han gjort det. Jag har också försökt förklara att på förskolan är det roliga "fröknar"/pedagoger som ska leka med honom, inte mamma. Än så länge har det gått bra. Han har lekt och pysslat och busat. Skönt! Men att somna där var uppenbarligen överkurs första dagen. Det förstår jag absolut! Svårt att somna med ett rum fullt med nya barn som inte heller förstår varför dom plötsligt ska ligga på madrasser och sova...men nya tag imorgon! Han slocknade direkt i vagnen på vägen hem i alla fall.

Spännande att se hur det går imorgon. Hoppas det blir lika och inte sämre i alla fall. =) Min Skrutt som blir större och större. Faktiskt skulle jag önska att han kunde stanna nu! Han får gärna lära sig prata så där otydligt och bebisaktigt men så man förstår. Men sen får det banne mig vara nog. =P Jag älskar småbarn ju! =)