Vi är några
som just nu försöker planera ett 10-årsjubileum. I juni är det nämligen 10 år
sedan jag och min dansklass på dåvarande Bolandsskolan tog studenten. För två
dagar sedan fick jag ett mycket ledsamt besked. Jag fick veta att skolan ska
läggas ner och att min inriktning inte kommer att finnas kvar i Uppsala om ett
par år. Detta var ett besked som sved, enormt. Varför? Jo, för att de tre åren
jag gick danslinjen på Bolandsskolan var antagligen de åren jag utvecklades
absolut mest. Att jag gick det estetiska programmet med just dansinriktning har
betytt enormt mycket för mig och jag är nära på helt övertygad om att jag inte
alls hade tänkt samma sak om jag hade gått ett mer enbart teoretiskt. Inget ont
om andra gymnasieprogram utan för mig och för många andra var den här linjen
värd guld.
Varför sätter jag då så högt värde på mina år nere på dansen på
Boland? Den absolut mest uppenbara anledning är såklart att jag fick lära mig
dansa på en nivå som jag aldrig annars hade tagit till mig. Men det är långt
ifrån hela anledningen. Jag har alltid haft relativt lätt för mig i skolan i de
flesta ämnen. Nu när jag är 29 och läser på högskola kan jag dock se tillbaka
på mina skolår och se vilken typ av kunskap jag värdesätter och var jag lärt
mig mest om det. Samarbete anser jag är enormt viktigt att lära sig och jag är
helt övertygad om att jag inte fått någon bättre träning på det än när det
skulle sättas upp föreställningar under min gymnasietid. Emotionell kunskap
värderar jag också högt och estetiska uttrycksmedel faller rätt platt utan
känslor. Att få lära sig ett helt nytt språk att uttrycka sina tankar och
känslor på är för mig ovärderligt nu när jag provat på det. Jag är övertygad om
att de som tagit beslutet att lägga ner dans- och teaterlinjen aldrig satt upp
en större föreställning. Hade de det tror jag snarare alla gymnasieprogram
skulle innehålla ett sådant moment. Att vara en del av gymnasieskolans stora
musikaluppsättning är nämligen det bästa och mest lärorika jag varit med om.
Jag ser på
det såhär, att det jag lärde mig under mina år på danslinjen på Bolandsskolan
har jag extremt svårt att ta till mig nu i vuxen ålder, jag skulle nästan vilja
säga att det är omöjligt. Jag skulle aldrig komma in på dansutbildningar på
heltid utan förkunskaper. Självklart finns det saker jag inte lärt mig för att
jag inte gått naturvetenskaplig eller samhällvetenskaplig linje också, men
mycket av det har jag chans att läsa mig till senare, via högskola eller
liknande. Dessutom kan jag ofta slå upp mycket kunskap som är teoretisk. Att
slå upp modern dans och försöka lära mig det på egen hand är nog helt omöjligt för
de flesta av oss. Dessutom när det kommer till dans och teater, som är de
inriktningarna som plockas bort, är det den typen av estetiska ämnen jag har
erfarenhet av att en får minst av i grundskolan. En kan gå igenom hela
skolsystemet utan att haft teater eller dans, i alla fall inte i särskilt står
utsträckning. Idag pluggar jag till förskollärare och har därför lite koll på
Läroplanen för förskolan. Där står det att förskolan bör ge barn möjlighet att
uttrycka sig i olika former såsom talspråk, bild, musik, dans och drama m.m.
Mig veterligen finns det sångstunder och en himla massa skapande inom bild, men
sen tar ofta det estetiska slut. Min gissning är för att personalen inte känner
att de kan tillräckligt om dans och drama för att våga hålla på med det med
barnen. Så länge dans och teater ses som värdefull kunskap som tas upp i
utbildningssystemets läroplaner måste det ju finnas någonstans att få kunskap
om det. Eller?
Jag har
svårt att se att politiker inte ser värdet i kultur och att vi behöver ett
kulturliv där konst i olika former tar plats. Och visst alla kan kanske inte få
äran att gå en sådan gymnasielinje, men de som vill borde verkligen få det. Var
det hit Alliansen ville komma när de tog bort högskolebehörigheten från de
praktiska gymnasielinjerna? Det pratades om att få gymnasister att gå klart
gymnasiet och därför infördes diverse lärlingsprogram och kravet om behörighet
till högskola togs bort. Tro mig! Är det ett beslut som kommer få färre att gå
klart gymnasiet så är det att lägga ner utbildningar som denna! Många
skoltrötta söker sig ofta till estetiska program och även till byggprogammet
som också ska reduceras och flytta långt utanför stadskärnan. Nu kommer det
inte finnas samma möjligheter där och det tror jag kommer göra att fler slutar
utan fullständiga betyg.
Jag hoppas
att du hållit dig kvar för nu kommer min viktigaste anledning till varför
dansinriktningen inte ska få läggas ner. Det är personligt och jag blottar mig
i hopp om att få i alla fall lite gehör. Under min gymnasietid gick jag igenom
det jag nu i efterhand ser som kanske mina svåraste år hittills. Olika
omständigheter gjorde att jag blev otroligt knäckt psykiskt och detta hade
ingenting med skolan att göra. Däremot fanns dansen där som ett sätt att
processa och arbeta med det jag gick igenom. Det väcktes ett politiskt
engagemang som en kombination av mina jobbiga erfarenheter och dansen. Dansen
blev som ett språk för mig och det är jag ju långt ifrån ensam om. Jag tog mig
igenom mycket jobbigt och dansen har varit det som gång på gång lyft mig. Jag hade
helt enkelt aldrig varit där jag är idag om jag inte hade haft den kanalen att
andas ut genom. Dessutom är jag övertygad om att fler kan känna igen sig även
om det inte är alla. Estetiska uttrycksformer har en läkande effekt. Jag skulle
vilja påstå att det som lek för barn. I leken processar barn sin omvärld och
det finns ingen bättre terapi för barn än leken. Att få lära sig ett nytt språk
som uttrycks på andra sätt än just tal- och skriftspråk är en enorm rikedom!
Snälla låt även mina barn få den chansen som jag fick! Och snälla, lägg inte ner inriktningar innan ni hört er för med nuvarande och före detta elever!
Tack på för hand!
//Sophie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar