Kloka ord om relationer!

Jag blev just tipsad om ett av Underbara Claras blogginlägg där hon skriver om relationer under småbarnsåren. Det är väldigt många som separerar under småbarnstiden och det förvånar mig verkligen inte. Speciellt inte nu när jag och min älskade man just kommit ut ur den dimman och börjar kunna se klart igen. (Även om dimman såklart gör sig påmind en hel del även med en 2-åring.....) Jag och Erik har länge sagt att vi inte ska göra slut under tiden vi har småbarn. Om inget väldigt hemskt händer som gör att det inte finns någon annan utväg såklart. Men vi har sagt i flera år att det verkar dumt att ge upp när man har en bebis som kräver allt av oss. Vi har tänkt att det måste vara svårt att veta om det verkligen är vår relation det är fel på eller om vi har fått ett annat liv med andra krav som man får när man får barn.

Nu i "efterhand" är jag väldigt glad för att vi hade pratat om det redan innan Gabriel ens låg i magen. Låt mig säga såhär, vi och säkerligen många andra har haft det otroligt tufft fram tills nu. Plötsligt har vi tid för varandra igen! Wow! Jag var väldigt nervös för jag var rädd för att det skulle bli svårt att "hitta tillbaka" (även om vi inte varit ifrån varandra...), men att hitta glöden och passionen i förhållandet. Jag hade nästan trott att det var så livet blev när man hade varit tillsammans några år. Poff så var passionen borta och man älskade varandra som bästa vänner istället. Men nej...så var det inte! Det är en otrolig känsla att komma tillbaka från dimman och se att vi fortfarande tycker om varandra lika mycket eller till och med mer än för 2-3 år sedan. Fantastiskt! Och om just det här skriver Underbara Clara så bra om tycker jag:


 "När man precis blivit ihop kanske man har en dålig dag, eller vecka i relationen. När man har varit ihop längre kan man ha dåliga månader. När man levt ihop ett helt liv kanske man kan tänka tillbaks och minnas att de där tre åren, dom var inte så bra. Men sedan vände det igen.  När något känns svårt eller fel i livet är det inte konstigt att man drabbas av panik. Vettskrämd vänder man på varje sten och försöker komma på vad som är fel. Börjar ändra på det och det och det och det…problemet är att under press fattar man ofta ogenomtänkta  beslut – ibland blir det bara ännu värre.

Jag tror på att försöka se tiden an. Våga vänta lite. Sitta still i båten tills vinden mojnat. Plötsligt kanske man anar land."

Dessa ord vill jag skicka med alla idag! Våga orka lite till för jag tror faktiskt att det vänder! Alla relationer är inte sunda och bra att hålla sig kvar i, det vet jag mycket väl! Men dom allra flesta tror jag tjänar på att sätta sig ner och andas en stund och vänta ut stormen!

Lycka till!

P.S. Här är hela inlägget från Underbara Clara: http://www.underbaraclaras.com/clara-reflekterar/sitta-still-i-baten/ D.S.

Allt gick bra!!

Allt hade gått hur bra som helst idag!! Gabriel hade blivit lite ledsen när han skulle sova när ett annat barn blev ledsen men det hade gått över. Han sken som en sol när jag och Erik kom och hämtade honom! Och han är fortfarande på strålande humör!!
Han har inte ens försökt få se på TV än utan leker fint med sina leksaker helt själv. Helt otroligt!! Hoppas det fortsätter! Dock det mycket väl bli ett bakslag sen...det återstår att se.

Ibland är det hårt att vara förälder!

Gabriel hade feber i söndags och på förmiddagen igår så vi provade att vabba från förskolan igår. Men idag gick vi dit igen med nya tag på inskolningen! Jag hade räknat med att få vara med större delen av dagen, men icke. Jag kom dit och efter bara några minuter tog ena fröken och satte sig med Gabriel och sa: Säg hej då till mamma nu så kan du och jag leka idag. Jag tänkte....what?!? Ska jag gå redan? Men Gabriel kramade mig och gav mig en kram och var jätteglad så jag gick iväg...och på en gång kom världens klump i halsen!! Helt oförberedd var jag och jag höll gråten inne tills jag kom hem! Nu har jag insett....Gabriel kommer tillbringa mer tid på förskolan än hemma med mig och Erik och det känns hemskt! Jag gick från förskolan 9:10 och nu är klockan snart 13:30 och ingen har ringt om att jag måste komma så allt verkar ju ha gått toppen! Det är alltså bara mig det har varit synd om... =P Skönt det i alla fall! För om Gabriel skulle må som jag har mått idag så skulle jag verkligen inte tycka att det var okej att lämna honom.

Jag har försökt hålla igång så gått det går. Tänkt på annat helt enkelt. Tvättat, handlat och hängt med andra föräldrar som också skolar in. Så nu börjar det ju faktiskt bli dags för att ta sig iväg för att hämta Skrutten. En på hans avdelning fyller år som dom ska ha lyx-mellis med pannkakor och mosade blåbär och banan 13:45. Mysigt! Och skönt att han får även mellis där. (Hmm...vad ska vi nu göra av all mellis-frukt som jag har köpt hem av ren rutin??)

Jaja, dags att gå och hämta. Grymt spännande att få höra hur det har gått idag. Jag hoppas att det bara varit jag som haft det jobbigt! Det kommer bli så mycket lättare att lämna honom imorgon om jag vet att allt har gått bra idag! *håller tummarna* Jag har också skrivit en lista på saker jag har att fixa om jag behöver sysselsätta mig resten av dagarna den här veckan...tvätta fönstren och rensa min dator (vilket kommer ta en månad!!!) har jag fått på listan hittills. Det räcker nog ska ni se. Annars finns det massa kläder att sortera eller förråd att greja med. =P

Ha det grymt bra!! Vi hörs!

Maja & Josefs dag!

I lördags, den 25 augusti 2012, blev min närmaste kusin fru Lindberg! Jag har aldrig varit på ett bröllop där det är någon jag står så nära som gifter sig. Jag insåg det eftersom jag började gråta, rätt mycket också, när hon och Josef tåget in i kyrkan. Det var nog den finaste och lättsammaste vigsel jag har varit på. Till att börja med hade de varken en traditionell in- eller utgångsmarsch utan de gick in till en kör som sjöng Oh Happy Day och ut tågade de till en pampig kärlekslåt! Wow!! Det var verkligen en happy day! Både Maja och Josef strålade av glädje när det tågade in och ännu mer när de tågade ut...det var nästa så att jag inte kunde låta bli att dansa ut själv.

Här anländer brudparet till festen...som även den var väldigt fin, kul och trevlig. Bra blandning på tal och annan typ av mer "lättsmält" underhållning. Jag vågade mig t.o.m. upp själv och säga några ord. Jag har funderat länge på vad jag ska göra men kände att jag inte vill skämta bort det. Jag ville få fram hur mycket Maja betyder och har betytt för mig. Tyvärr blev jag så rörd bara jag klev upp på scenen så jag började gråta. =/ Men men...jag gjorde det i alla fall. Jag vågade trots att jag aldrig hållit ett tal förut och trots att mitt självförtroende av flera anledningar inte är så stabilt. Och Maja betyder faktiskt enormt mycket för mig! Vi har umgåtts så ooootroligt mycket under vår uppväxt. Och när vi inte kunnat ses för de 20 mil som varit mellan oss så har vi brevväxlat massor. Vi har t.o.m. uppfunnit ett hemligt språk med hemliga bokstäver som jag hittade häromdagen när jag kollade igenom lite brev från henne. =) Vi har lekt, samlat Spice Girls-bilder, mimat till våra favoritlåtar och framför allt pratat om killar! Hon är underbar min fina Maja!!! Och nu är hon gift med en otroligt fin kille som jag hoppas på att få lära känna bättre än jag gör nu!

Även Gabriel hade sjukt kul på bröllopet. Det fanns ju ett superkul lekrum i källaren där han, Erik och mina kusiner Arvidsson lekte hela kvällen. Sen fanns det även en tokig gammelmoster rakt över bordet som lärde Gabriel en massa tokiga miner. Oj så kul dom hade! 

Puss och kram på er fina ni, herrskapet Lindberg!

Sista kvällen hemma på ett par dagar.

Ikväll borde jag packa, stryka min klänning och se till så att allt finns. Eller vänta....jag tar bort borde för jag måste(!) faktiskt fixa det ikväll. Att räkna med att lyckas med allt fix imorgon eftermiddag efter förskolan kan jag nog glömma. Det är underbara Edsbyn som är vårt nästa resmål. Min ännu underbarare kusin ska gifta sig och det ska bli så kul att få gå på bröllop! Min mamma har dessutom lovat att vara stand by för att passa på Gabriel så vi kan få sitta och vara med så länge vi vill. =) Det är annars lite krävande att resa iväg med småbarn...det funkar rätt bra, men det är ofta jobbigare när vi bara är borta så kort som över helgen. Då hinner Gabriel liksom inte vänja sig vid nya stället vi hamnar på och så vidare. Men det ska nog gå bra.

Synd att min energi är helt slut efter allt fixande jag pysslat med idag. Klädmärkning och massa annat fix. Men det är bara att ta tag i kragen och ställa sig upp. Stryka en klänning kan jag väl ta mig i kragen och göra i alla fall! Sen är det bara packningen kvar. Men den kan jag fixa imorgon. Vi ska ju som sagt bara vara borta 2 nätter.

Det kanske tar på krafterna även på mamman som ska skola in sitt barn och inte bara på barnet. =P Både jag och Gabriel har varit väldigt slitna i eftermiddag. Vi får hoppas på en lika kul förmiddag imorgon som idag. =) Erik la Gabriel nyss och vi har börjat låta honom få ligga och lyssna på Alfons tills han somnar om han inte somnar när vi läser. Och det verkar fungera jättebra faktiskt. Två kvällar i rad som han somnat jättesnabbt utan att någon av oss varit där inne. Hoppas det fortsätter för nu är vi lite less på hans jobbiga sömn som varit sedan i början av juni. Alla behöver vi få rutiner....så vi sätter Eriks klocka på 6 och skickar honom till jobb och sen skickas jag och Gabriel på skola/förskola...kommer bli kanon det här =)

Ha en bra kväll!! =)

Gabriels liv i skolvärlden har börjat.

Från och med nu ska Gabriel gå i olika former av skolverksamheter i minst 16 år. 16 ÅR!?! Jo men så är det. Det låter lite skrämmande men jag tror ändå att det kommer att vara mest kul och lärorikt. Eller jag hoppas det i alla fall. Annars blir det ju katastrof! Jag själv har alltid älskat skolan...alla skolor utom högskolan...högskolan tycker jag är opersonlig och tråkigt. Man får ingen relation med lärarna och man är bara en i mängden. Men alla andra skolor har jag älskat. Jag får försöka smitta av det på Gabriel. =)

Första dagen på förskolan gick alldeles utmärkt faktiskt. Han har inte brytt sig om mig nästan alls. Varje gång han har kommit till mig har jag sagt att jag sitter här men du kan gå och leka och titta på alla saker själv och så har han gjort det. Jag har också försökt förklara att på förskolan är det roliga "fröknar"/pedagoger som ska leka med honom, inte mamma. Än så länge har det gått bra. Han har lekt och pysslat och busat. Skönt! Men att somna där var uppenbarligen överkurs första dagen. Det förstår jag absolut! Svårt att somna med ett rum fullt med nya barn som inte heller förstår varför dom plötsligt ska ligga på madrasser och sova...men nya tag imorgon! Han slocknade direkt i vagnen på vägen hem i alla fall.

Spännande att se hur det går imorgon. Hoppas det blir lika och inte sämre i alla fall. =) Min Skrutt som blir större och större. Faktiskt skulle jag önska att han kunde stanna nu! Han får gärna lära sig prata så där otydligt och bebisaktigt men så man förstår. Men sen får det banne mig vara nog. =P Jag älskar småbarn ju! =)

Ny blogg....nya tag!

Tjena!

Jag har ingen aning om vilka som läser det här, men ingen måste läsa det men alla är välkomna! Eller hur lät det där? Strunt samma. Jag kommer att skriva här av olika anledningar. Jag kanske behöver få ur mig något som tynger mig och känns jobbigt. Bara få ur mig hur otroligt orättvist ett liv kan vara. Jag kommer att vara ganska rakt på sak och ärlig, så känns det jobbigt behöver ni självklart inte läsa vidare. ;o) Det kan kanske t.o.m. hända att jag läser något intressant som jag vill del med mig av och då kommer det nog upp här ska ni se. Jag är ett rätt stort fan av böcker så bra böcker jag läst brukar dyka upp. Jag har ju barn så rätt mycket kommer gissningsvis att handla om det. Vi föräldrar är så vansinnigt ego, I know! Helt sjukt är det! Kräks man på allt sånt är ni välkomna att skippa det. Ni kan se bloggen lite som gott och blandat....ta det ni tycker om och ät inte lakritsen i onödan. ;o) Det finns tydligen de som tycker om lakritsen så jag har börjat lägga lakritsen i en egen skål och sen när det bara är den kvar så bjuder jag hem någon kompis...och tro det eller ej så brukar lakritsen försvinna. Sötlakrits är dock bland det godaste jag vet!

För er som läst mima bloggar förut så vet ni att de handlat om rätt mycket jobbigt. Jag kan inte spå framtiden så jag får se vad den här bloggen hamnar, men förhoppningsvis mår jag mycket bättre och kan sprida lite glädje. Jag har haft mitt värsta år hittills det senaste året, men det börjar vända! =) Jag har fått gå i terapi och lärt mig lite om livet. Nyttigt som bara den!
1. Sophie, du kan aldrig ha total kontroll över ditt liv...andra påverkar dig hela tiden!
2. Livet är tyvärr inte rättvist! Alla får med sig olika saker från livet. Vissa får uppleva mycket trauma och andra mindre och klarar sig bättre. Bara att acceptera!
3. Sophie, det är aldrig bara du som bestämmer över ditt liv! Och livet blir så mycket trevligare om man delar det med andra och låter alla inblandade bara med och bestämma!

Det kanske kan verka som att jag varit dum som inte fattat det här innan....men återigen. Vi har alla olika bagage som ger oss olika egenskaper och erfarenheter. Jag börjar i alla fall acceptera mitt liv...vara med avslappnad och inte planera allt in i minsta detalj. Det blir som det blir. Och det blir nog säkert bra dessutom! =)

Akta er.....för nu KOMMER JAG!!!