Varför växer tjejer upp så förbaskat?

Tjena där ute!

Jag sitter och tittar på Kvarteret Skatan och det avsnittet jag just såg handlade om hur två så att säga omogna män behöver växa upp. Men jag måste bara få vända på det. Jag tycker nämligen bara att jag blir tråkigare och tråkigare. Jag förstår att vi måste växa upp och ta ansvar och det är bra. Men jag stör mig lite på att vi tjejer växer upp mer än grabbarna, oftast verkar det som i alla fall. Jag tror att det är helt och hållet kulturellt och att alla egentligen har samma behov av att få flamsa och leka och skratta åt prutt-skämt och annat kul! Varför inte mötas på halva vägen eller nåt? Jag vill nämligen inte bli en tråkmåns som måste väga upp för att nån annan lyckas hålla kvar sitt barnasinne!! Kan det vara så att vi damer borde bejaka vår lekfullhet mer och dra lite mer bajs-skämt och leka lite? Jag är på!!

Till att börja med bjuder jag på denna lilla sång och tipsar om appen "Mirrors", den har givit mig så många skratt!!
https://www.facebook.com/photo.php?v=10150567625445695&l=6374593600024976130

Sista dagen på Humlan

Idag går Gabriel sin sista dag på Humlan. Det har varit ett underbart bra läsår och det är en gnutta sorg jag känner nu när det är dags att säga hejdå. Tvivel tror jag alla föräldrar känner inför att ens barn ska vara på förskolan men nu såhär med lite perspektiv känns det som att vi hamnat på ett jättebra ställe. Gabriel längtar efter att få gå dit och han skulle nog gärna se att han och jag tillbringade vårt lov där tillsammans. ;) men som förälder sätter jag ner foten och säger stopp för ett par månader! Alla behöver vi lov och få mysa och slita lite på varandra i familjen nu! Åka till Skansen, sommarstugan, Junibacken, kompisar, fjärilsmuséet, ha 3-årskalas och massa annat skoj!!

Sommaren....nu kommer vi!!! ;)

Leka krig - bara för pojkar?

Jag läser just nu en kurs som heter "Barns lek och existensiella frågor" och har idag och igår jobbat med en av våra kursböcker som heter I lekens värld som är skriven av Birgitta Knutsdotter Olofsson. Hon skriver själv i förordet att den här boken "är en popularisering av det som jag kommit fram till i min forskning om lek" (s. 5). Hon har alltså tagit sin forskning och "förenklat" den så att fler ska kunna ta till sig av hennes teorier, antar jag. Varför skulle hon annars göra det? Igår när jag hade ett seminarium hade jag inte läst hela boken men då togs det upp delar av hennes bok där hon verkade slå fast att bara pojkar leker krigslekar och att pojkar har ett större behov av detta än flickor. Jag tyckte (såklart) att det här lät helt befängt och satte mig idag för att läsa dom delarna av boken och mycket riktigt framstårför hennes genussyn otroligt gammal och omodern för att ingå i en förskollärarutbildning 2013 i Sverige.

Såhär står det på s. 96: "I vår kultur hör aggressivitet, framåtanda och kamplust samma med det manliga könsrollsmönstret. Men barn växter upp med en 'drös av tanter' runt sig. Eftersom flickor slutar bråkleka så tidigt, förstår vuxna kvinnor inte leken." Och sen vidare på s. 107 skriver hon om hur det finns fullt med material och lekvrår för flickornas lek, t.ex. dockvrån men så undrar hon var krigsvrån finns. Hon menar på att eftersom det knappt existerar manlig personal så är det en enorm utmaning för förskollärarna att utmana och utveckla pojklekarna. Hon skriver också om hur pojkarna kan förgylla flickornas docklek genom att bidra med spänningsmoment som eldsvåda eller rån eller likande.

Jag blir rädd för sättet hon skriver. Hon skriver bara att såhär är det och det verkar inte vara mycket vi kan göra åt oss utan att det bara är för förskolan och förskollärarna att anpassa verksamheten så att det finns plats för båda könens lekar. Och då inte för att alla barn behöver eller vill leka krig vs. familj utan för att vi måste tillfredställa pojkarnas aggression genom en krigsvrå. Hon skriver om varför krigslek kan behövas på det här sättet på s. 101: "För att en människa skall bli känslomässigt mogen krävs att hon får känna och ge uttryck åt sina känslor. De som ofta lägger locket på, inte vågar visa ilska, sin rädlsa eller sina tårar, kan så småningom förkväva sina känslor så att de inte längre upplevs." Detta blir för mig lite motsägelsefullt när hon sen skriver om hur det enbart är pojkar som har behov av att få leka ut sin aggression. Om det är så som hon skriver att vi kan förlora känsloupplevelser om vi inte får leva ut dom vore väl det bästa om alla barn(!!!!) fick möjlighet att leka lekar som tar fram alla känslor. Eller?!?

Det här inslaget i boken som jag fotat och lagt in här var det som gjorde mig allra mest upprörd. Hon skriver att om flickor hade haft behov av att leka krigslekar så hade dom gjort det eftersom det är många flickor som har krigsleksaker hemma eftersom de har bröder men eftersom dom inte gör det så tycker Olofsson att det faktumet är bevis för att krigsleken hör till pojkars lek. Nu råkar jag vara lite smått påläst på området genus (tack och lov) och jag vet att det inte går att slå fast vad som är biologiska skillnader och vad som är miljöpåverkan när det kommer vad barn leker. Det är omöjligt att veta om flickor inte leker krig för att dom saknar det behovet eller om flickorna och pojkarna är så medvetna om vad som är korrekt lek för flickor reps. pojkar att dom helt enkelt inte överskrider det accepterade. Jag har läst en artikel av Hellman och hon beskriver hur både pojkar och flickor i 4-5-årsåldern är läskigt medvetna om vad som är manligt och vad som hör till ett pojkigt beteende. Och detta talar ju rakt emot Olofssons text enligt mig. 

I min upprördhet drog jag ner till Södertörns högskolebibliotek och letade upp Olofssons orginaltexter för jag ville veta vad i hela friden hon har för belägg för det hon skriver. Snopet nog hittade jag detta....

I hennes orginaltext är Olofsson väldigt tydlig med att skillnaderna i flickors och pojkars lek beror på social påverkan från vuxna. Här skriver hon om hur vi vuxna redan från spädbarnsåldern pratar olika och beter oss olika mot pojkar och flickor. I det jag fotat ger hon en mycket mer nyanserad bild än i den andra versionen och tydliggör att det är kulturellt betingat vilket kön som leker krigsleker då det finns andra kulturer än vår där flickor leker mer krig än pojkar och framför allt flera kulturer där båda könen leker lika mycket krig. Varför står inte denna nyansering med i den versionen vi har som kurslitteratur? I sin orginaltext finns inga spår av en föråldrad genussyn utan tvärtom skriver hon om hur vi vuxna förstärker skillnader mellan könen och att vi istället skulle kunna minska klyftan mellan pojkar och flickor med våra reaktioner. Helt vettigt! 

Plötsligt återfick författaren mitt förtroende. Men inte kursansvariga för min kurs! Hur i hela friden kan det vara okej att vi som läser till förskollärare serveras en bild av krigslek som något som vi måste erbjuda pojkar för de behöver verkligen den leken på ett annat sätt än flickor. Det var nämligen inte bara jag som tolkat hennes text på det sättet. Men jag kan nog garantera att det bara är jag som gått på djupet och kollat upp orginaltexten och nyanserat min förståelse av vad författaren egentligen menade! Våra lärare borde kopierat dom här avsnitten så vi kunde jämföra för att bara få den ena synen är katastrof när vi läser till förskollärare 2013!! Hemskt! Jag är sjukt upprörd men samtidigt stolt över mig själv som faktiskt kollat upp och gått på djupet med det här. 

Nu ska jag gå och käka pizza med Martin och Gabriel. Hej svejs! 

(Kommentera gärna!)

No more drugs for me!

Jag har tagit hostmedicin till natten nu i 5 dagar för att kunna sova på nätterna. Den innehåller nån form av morfin och det får mig ju verkligen att somna och sova lugnt hela natten. Det är awesome! Men det finns hemska biverkningar av det här som har lite anknytning till boken om småbarnsföräldrar som jag skrev om härom dagen. Efter förlossningen för drygt 2,5 år sedan fick jag hemorojder som ett brev på posten. Och detta har förföljt mig sedan dess! Det är hemskt! Och nu är det tillbaka p.g.a. att hostmedicinen gör mig hård i magen.

Ni lyckliga människor som sluppit hemorojder måste lova mig att verklgien uppskatta det! Det är hemskt att verkligen bäva för att gå på toaletten och jag drar ut på det in i det längsta. Varför undrar ni då som fortfarande är ovetande om vad som händer....Det gör helt enkelt så fruktansvärt ont att gå på toaletten. Det är inte ovanligt att jag sitter och gråter för att det gör så ont. Sen gör det dessutom ont att sitta en stund efteråt. Fy sjutton!!!

Det här är det inte värt för att slippa hosta och få sova. Det gör alldeles för ont. Så från och med nu ska jag sluta ta dom här drogorna och uthärda hostan ändå. Så får jag hoppas hemorojdern ger sig snart den med.

Ha en bra dag!

/The Foxy Lady

Negativa erfarenheter föder engagemang

Jag har inte funderat så mycket över det här med att vi studenter har begränsningar kring hur mycket sjuka vi får vara. I en vanlig kurs får vi missa 2 av 7 seminarier och dessa kompletteras då med en skriftlig uppgift. Det kan jag förstå, men även det blir att ge ett straff för att man blivit sjuk. Dock kan jag förstå det. Komplettering är förståeligt. Att man dock bara får missa 2 seminarier och sen behöva läsa om hela kursen om man missar fler tycker jag dock är helt orimligt! Om man klarar tentamen och gör kompletteringar borde man ändå kunna få godkänt.

Anledningen till att jag funderar mycket på det här nu och såklart för att jag själv blivit väldigt sjuk i influensa och har feber i 7 dygn. Idag är min första feberfria dag. Nu går jag tyvärr ingen vanlig kurs på min högskola utan jag har VFU-kurs, en verksamhetsförlagd kurs (är ungefär som praktik), och där har vi väldigt strikta regler att följa. Vi måste vara på en förskola 8 timar per dag i 5 veckor i den här kursen. Vi får högst missa 5 dagar som vi sen får ta igen i efterhand. Idag blir det dag 6 som jag är hemma och jag vet inte vad som kommer att hända nu. Egentligen måste jag göra om hela min VFU-kurs eftersom jag kommer att ha missat för många dagar, men jag har fortfarande något hopp om att detta ska gå att ordna.

Jag tycker att det är HELT SJUKT att man inte kan få bli sjuk. VFU är dessutom något som är relativt lätt att bara ta igen exakt så många dagar som man har missat. Varför har jag som student ingen som helt rättighet att få vara sjuk? Hade jag haft en vanlig kurs och inte VFU nu hade det varit mycket bättre för antagligen hade jag inte haft 3 obligatoriska moment under samma vecka då vi bara haft det så en enda vecka sedan vi började i höstas. Men nu under VFU-kursen är jag förbjuden att bli långvarigt sjuk. Det känns diskriminerande! Jag har haft en helt hemsk vecka och inte kunnat röra mig ur soffan och inte orkat göra något alls!! Varför ska jag straffas för det? Är det inte straff nog att jag måste ta mig till min VFU-plats under nästa kurs och vara där ett antal dagar trots att jag är igång med en ny kurs. Det kommer ge mig väldigt mycket jobb och stress och den notan tycker jag räcker. Varför ska jag kastas ut ur kursen? Det finns faktiskt ingen anledning till det i det här fallet. Inte om jag tar igen och kan klara kursmålen! Eller? Om någon har en bra förklaring så ge mig gärna den!

Nu har jag den här erfarenheten! Jag har känt på diskrimineringen och det gör att jag idag brinner mycket mer för frågor om studenters rättigheter än vad jag gjorde för två veckor sen. Hur ska man gå till väga för att förändra detta? Jag är förälder och pluggar och det är det många fler än jag som är. Jag kan inte vabba alls för det funkar inte när man pluggar, vilket gör att flera av dom med barn hoppar av för att det inte fungerar. Så tråkigt! Studenter, ska vi ta oss till kåren och börja kämpa för våra rättigheter?? Who's with me?

/The Foxy Lady

Äntligen lite litteratur om verkligenheten med småbarn

Gomorron Sverige gav mig rätt mycket idag. Dom hade ett inlägg om en ny bok som släppts som handlar om livet som småbarnsförälder. Och då kan man tänka....okej en till sån! Men nej! Det här är den oretucherade versionen. Boken heter Hormoner & hemorrojder och författarna var och berättade om boken i morgonsoffan. Flera rubriker antyder till sånt som författarna tycker att någon borde ha berättat innan man fick barn. Boken handlar alltså om det inga berättar om. Det tabu-belagda! Alltså hur otroligt(!) påfrestande och jobbigt det är första tiden i barnets liv. Var gränsen går när det börjar lätta är säkert väldigt individuell men många föräldrar verkar eniga om att det blir lättare.

Jag är väldigt intresserad av det här ämnet. Och jag var i en diskussion på Facebook för inte så länge sen som handlade om ifall det är tabu att berätta om hur jävligt det är att väckas x antal ggr natt och kanske sova 5 timmar som är upphackade i korta pass eller om det är helt fritt fram att lägga fram det. Vi var två mammor som tycker att det finns ett väldigt tabu kring att få klaga på föräldrarollen och baksidan av den medan en kompis till mig inte alls höll med. Och det här är lite samma sak som dom är ute efter i boken (och bloggen för det finns en blogg med samma namn som boken). Dom ville skapa ett forum där det var okej att lyfta baksidorna, eller rättare sagt alla bitar av föräldraskapet.

Jag vet att väldigt många är skeptiska till den här typen av öppenhet som boken verkar ha, och som jag har också för den delen. Varför dela allt med andra? Allt säger jag inte att man ska dela, det ska såklart vara individuellt vad man vill dela med sig av. Men det författarna lyfte fram i intervjun var att det gav dom enormt mycket att få skriva om det här och få tankar från andra och få höra att dom inte var ensamma och det gav dom också en distans. Det blev lättare att hantera och det blev till och med komiskt. Många kanske tänker att är tabu att prata om det enormt jobbiga för att det då kanske låter som att man ångrat sig eller inte älskar sitt barn eller så. Men för mig hänger det där inte ihop alls. Att få barn är något alldeles speciellt, det är extremt svårt att förklara känslobitarna i relationen, och dom kanske inte behöver förklaras utan dom får upplevas om man väljer att gå den vägen. Men att för mig få uttala saker som att jag faktiskt inte alls ser fram emot en till föräldraledighet, inte som den såg ut då med så lång tid hemma i alla fall, är väldigt skönt! Och det motsäger inte det minsta att jag inte vill ha fler barn, för det vet dom som känner mig att det vill jag sjukligt gärna ha!

Sen tror jag också att det finns en annan vinst med att få reda på även de jobbiga bitarna innan man är i dom och det är att jag tror man upplever dom mindre jobbiga då. Det är lite som en barnmorska sa på en föräldrautbildning(som borde heta förlossningsutbildning) ett par månader innan förlossningen. "Här när ni öppnas 7-8 cm kommer ni bara vilja dö. Det kommer göra så otroligt ont så ni bara vill lägga er ner och dö." En i gruppen frågade varför hon sa så, det var ju inte så peppande tyckte hen. Då svarade barnmorskan: "Jo för att nu har ni hört det här en gång och då kommer ni att vara beredda på det och det kommer göra upplevelsen lättare att handskas med." Och det där tror jag skarpt på. Ju mer kunskap man får desto bättre kan man hantera alla situationer man möter!

Det tar tid att lära känna sitt barn. Det är tumultartat att bli förälder, antagligen extra mycket första gången. Min gissning är att min Erik skulle haft en helt annan upplevelse av första tiden med vårt barn om han hade fått mer kunskap innan om även dom outalade sidorna av föräldraskapet. Det kanske t.o.m. kunde förändrat att han under 1,5 år känt att han inte ville ha fler barn. Det kan ingen svara på såklart och Erik själv får ju tycka om det. Men det jag vill säga är att chocken som kom till mig och till många andra föräldrar när Gabriel var runt 3-4 månader inte hade varit en chock om jag vetat om det jobbiga.

Det var allt för mig idag! /The Foxy Lady

Yes Gudrun is back!

Jag såg ett klipp från Gomorron Sverige som gjorde mig väldigt glad. Det var Gudrun Schyman som berättade att hon ska kandidera till en av talespersonsposterna för Fi igen. YES! Jag älskar Gudrun och hon behövs verkligen i fronten på Fi! Hon sitter på så fantastiskt mycket kunskap och det märks att hon är inläst. Hon kopplar ihop kivnnohat och rasism och menar på att feminismen behövs för att få bort rasismen. Hon tar även upp att vi inte kan se jämställdhetsproblemen som så lättlösta utan att vi måste se sambanden mellan mäns våld mot kvinnor och att kvinnor får lägre lön än män. Jag är jätteglad för att hon vill tillbaka. Jag måste också säga att hon faktiskt inte är vald ännu utan det är i april som valet ska ske. Men jag hoppas att hon blir vald. Det är viktigt för Fi att få en känd frontperson.

Och jag håller verkligen med henne i det hon svarar på frågan "Varför vill du tillbaka?"

FÖR ATT JAG STÅR INTE UT LÄNGRE!!!

I nästa val måste vi få se en förändring! Kom igen nu!

/Foxy

27...

Igår var det den 27 februari. Ni som känner mig väl kanske minns vad det innebär. Jag fyllde år. Det är lite barnsligt men jag älskar verkligen att fira födelsedag! Jag var lite extra glad hela dagen och det är fint att bli lite ego-firad. Det tror jag faktiskt alla mår bra av! Min mamma var hos oss och hade hand om Gabriel så jag slapp både lämning och hämtning vilket är en fantastisk present! Dessutom lyckas hon alltid fixa så fint hemma hos oss trots att hon har Gabriel själv samtidigt.


När jag kom hem stod det fina blommor på bordet och det var verkligen festdukat med finduk, fina tallrikar och servetter i glasen. Mamma gjorde en supergod förrätt och jag lagade en middag. Gabriel o mamma hade bakat en jättegod och jättefin tårta också! Som Gabriel tjatade om heeela kvällen tills det äntligen blev dags att sätta tänderna i den!


Jag fick en massa fina presenter också. Så nu är jag mest sugen på att få sätta mig i soffan och läsa roman efter roman!


Dagens finaste paket fick jag av min fina granne! Underbart!

Men det var något jag märkte igår, eller egentligen i tisdags, och det var att jag nu faktiskt tycker att det känns jobbigt att bli ett år till. För första gången tog det emot att bli ett år äldre. Jag vill inte bli äldre! Jag är inte ett dugg gammal! Och det kommer jag inte bli på länge!! Men det tog ändå emot. Jag har en liten ålderskris helt enkelt. It sucks! Men men...livet går vidare för det! (Det är just det som är felet antar jag...=\)

Hela dagen var väldigt fin och mysig i alla fall! :) Jag tänkte gå vidare med några ord om mitt plugg. Just nu är jag ute på VFU (det som förr hette praktik) och jag har bävat så otroligt mycket för jag tyckte att det var så otroligt tråkigt sist. Men nu är det jättekul! Jag stormtrivs och tycker nästan(!) att det är lite tråkigt att vara på väg tillbaka till högskolan idag för seminarium. =P Men det ska bli kul att träffa vännerna i skolan!

Nu ska jag bara sitta och lyssna på underbara Miss Li resten av resan och tycka synd om mig för brännskadan jag fick imorse.

Hej svejs hörni!! Jag hoppas på att få lite inspiration till nåt mer intressant inlägg snart.

Puss

Ofinansierad reklam

Hej igen fina du!

Jag vill bara passa på att slänga in lite reklam... ofinansierad reklam för mitt parti och den delen i partiet som jag själv arbetar med. Det handlar om Feministiskt initiativs webbutik och här kan du titta runt lite och se om något faller dig i smaken. Själv älskar jag tröjorna med trycket "Feminister har bättre sex" på. Så klockren! Från början tyckte jag att det var lite väl magstarkt men nu så bara älskar jag det! Jag har själv två sådana tröjor och får ganska ofta roliga kommentarer om den. Inga påhopp utan oftast från andra som också tycker om det, antingen att det är just klockrent eller bara ett roligt tryck.

Med små medel kan man sända iväg en tanke till andra. Någon på bussen kan börja fundera på om det stämmer och bli lite provocerad! Skulle inte jag ha lika bra sex som en feminist? Varför skulle en hårig feminist ha bättre sex än jag? I just love it!! Man kan börja med en pin med samma text så slipper man folk som stirrar än på brösten om man ogillar det. ;)

Det är jag och en annan tjej som sitter och plockar ihop beställningar så gör oss gärna en tjänst om du känner att du sympatiserar med det som feminismen står för....jämställdhet alltså! Genom din beställning skänker du en slant till partiet som är ett litet parti som bara går runt genom medlemsavgifter, frivilliga gåvor och det som säljs i webbutiken.

Ha en bra dag!! Och nu vet du vad du ska göra för att få ett bättre sexliv....bli feminist! ;)

Kram /The Foxy Lady

Men varför?

Jag ställde mig i en på Pressbyrån idag när jag väntade på bussen och såg detta. Jag kan inte påstå att jag är förvånad, men likförbannat blir jag väldigt äcklad. Det här är ett av många bevis för hur vi från barnsben styr in barnen i fack! Vissa säger till mig att jag som förälder kan fostra som jag vill och välja att köpa könsöverskridande saker och inte det som är anpassat till min son. Och ja visst kan jag det! Det gör jag! Men det får också väldigt tråkiga konsekvenser. Alla hans kompisar kommer att kalla honom för hon och i värsta fall reta honom. Sen är det faktiskt så att jag inte vill välja mellan actionman och barbie!! Båda dom är ju dom absoluta idealen för respektive kön och enligt mig helt vidrigt extrema och framför allt varandras absoluta motsatser!! Dessa figurer gör det enormt svårt för barn att få blanda det bästa av två världar!

Och det jag undrar är...VARFÖR? Varför är det så viktigt att skapa och förstärka olikheter mellan könen? Speciellt på barn...det förstår jag inte alls! Enligt mig kommer det bara ont ur det! Men om du vet varför det är viktigt så kommentera gärna.

Ha en bra dag!!

/The Foxy Lady

Jag blir inte arg jag blir engagerad!

- Oj, du låter nästan lite arg!

- Nej, jag blir engagerad!

Jag såg just ett avsnitt av Mia Skäringers program Mia på Grötö och dialogen ovan är mellan Axel Schulman och Jonas Gardell och jag känner igen mig så otroligt mycket i Jonas svar att han inte är arg utan engagerad. Jag blir själv väldigt lätt engagerad och låter antagligen rätt arg när blir riktigt engagerad. Jonas fortsätter sin mening och säger att han tycker om att bli engagerad och så känner jag också. När den där glöden väcks inom mig så händer något. Att få bli reagera och engegera mig i något gör något med mig! Jag får en kick!! Det är som en drog...eller en orgasm. Jag älskar att få uttrycka mig och jag tycker att alla ska få uttrycka sig så länge det inte blir påhopp mot folkgrupper eller personer!

Den senaste veckan har jag hamnat i tre heta diskussioner och jag tror inte att det är slump att det blir så! Jag älskar det! Jag tänder till när någon har en annan uppfattning eller åsikt och blir...just det...engagerad! Jag ska också erkänna att kan bli provocerad, det blev jag i en diskussion kring hur vida man som förälder har rätt att klaga och vara ärlig med hur knäckt man kan bli av att få för lite sömn under en lång period. Då blev jag provocerad för att det var en vän till mig som inte höll med utan tyckte att det är mer synd om barnlösa grupper för att dom inte har någon som helst rätt att klaga på sina livsval som också kan göra att man får för lite sömn. Jag blev sjukt provocerad för att jag vet att just jag har blivit just HELT knäckt av det här med för lite sömn under dom här 2,5 åren sen Gabriel föddes. Jag har gått igenom jobbiga perioder tidigare i livet och jag har i perioder fått lite sömn innan, men i min värld har det inte gått att jämföra med den sömnförlust jag fått nu sen jag blev förälder! Det kanske handlar om att hen jag argumenterade mot inte har några barn, men jag tror inte att skon klämmer bara där. Jag tror nämligen att även vi som är föräldrar drabbas olika mycket av att förlora sömn. Jag och Erik har t.ex. samma barn men jag har drabbats mycket hårdare av sömnbristen än honom. Det är ganska konstigt men jag blev så engagerad för att jag nästan blev lite kränkt. Som att någon sa till mig att din upplevelse är minsann inget i jämförelse med en massa annat....för har man barn så tillhör man normen och då har man samhället på sin sida. Jag köper inte det! Mina känslor för något bör inte förminskas för att jag råkar tillhöra en norm. Men men...strunt i det nu. =)

Jag hamnade i en annan diskussion också som handlade om ett favoritämne hos mig. Barnkläder och genus....woho!! =) En kompis till mig skrev ett argt inlägg på Facebook om att hen var så arg för att killkläder och tjejkläder presenteras så olika i reklambilder från butiker. Att killkläder presenteras via glada, hoppande, springande aktiva pojkar medan tjejerna står stilla i en söt klänning och ska se fina ut. Det kom snabbt kommenterar och en person verkade tycka att det är helt onödigt att reagera på sånt, som jag tror väldigt många tycker. Men det som fick igång mitt engagemang på riktigt var när hen skrev något om att varför måste man ifrågasätta saker? Det är väl bättre att man tar hand om sin familj än lägger energin på att bli upprörd. Dessutom finns det viktigare saker att lägga energin på som är riktiga problem, som hemlösa m.m. Då blev jag riktigt engagerad för vad skulle hända om inga människor ifrågasatte saker? Jo samhällsutvecklingen skulle stanna!!! Vi må vara jobbiga som tusan vi som bli engagerade och tänder till på saker, men jag är helt säker(!) på att vi gör en väldig nytta i vårt ifrågasättande. Det är sjukt svårt att faktiskt förändra något så ni kan vara lugna, det kommer ta låååång tid! Så ni kommer att hinna vänja er. Och nu kommer jag säga något som många säkert kommer reagera på....men jag tycker inte att hemlösa är ett större problem att kämpa mot än att kämpa för jämställdhet. I min värld går dom problemen inte att jämföra!! Och jag vägrar faktiskt säga vilket som är viktigast! Däremot vet jag var mitt engagemang och vad mitt hjärta brinner för....och det är jämställdheten....feminismen!

Imorse läste jag en artikel som för mig är ett bevis för hur viktigt det är att vi fortsätter kämpa vi tappra feminister. Om man nu ska jämföra problemen hemlösa med problem på grund av vårt ojämställda samhälle så kan ju gå in på kvinnomisshandel som är ett enormt problem! Dom kvinnorna brinner mitt hjärta för!!! Om ni läser artikeln så kommer ni så se ett exempel på hur hemskt samhälle vi lever i. För det första är det pinsamt(!) låga straff på både kvinnomisshandel (det man blir dömd för heter kvinnofridskränkning) och våldtäkt!! För det andra är det sjukt att i den här domen så var det avgörande hur kåt mannen blev och inte hur vida kvinnan utsattes för ett sexuellt övergrepp!! Det så snett så jag nästan kräks! Ja så engagerad blir jag....och jag älskar det!!!! Jag tycker också att det är sjukt att kvinnofridskränkning gav ett lägre straff, det sjönk till halva fängelsetiden! Och det är ju att sätta ett högre värde på fysisk misshandel än psykisk! Men fråga någon som varit med om någon både psykisk och fysisk misshandel, t.ex. grov mobbing, alla jag pratat med har varit eniga om att det psykiska är mycket värre! Och jag håller helt med! Jag blir så ledsen och jo....nu blir jag faktiskt arg också!! Med rätt!

Jag har en dröm....och det är att få kunna dra nytta av mitt engagemang och verkligen få göra skillnad på riktigt!! Jag fyller år nästa vecka så nu vet ni vad som står överst på min önskelista. ;)

Med vänlig hälsning en engagerad Foxy Lady!

Hej igen bloggen!

Det här med att blogga går tydligen väldigt mycket i perioder för mig. Men jag kanske får erkänna att jag är en periodare och att jag aldrig kommer lyckas blogga hela tiden och få 1000 läsare som följer mig. =P Anledningen till att jag blev sugen på att blogga igen var att jag har hamnat i två småheta diskussioner på Facebook senaste veckan och jag inser mer och mer hur mycket jag älskar att argumentera och skriva om sånt som engagerar mig. Så jag ska jag försöka ta tag i den här sidan igen och se om det händer något. Jag har ju väldigt mycket space i hur jag lägger min tid och borde kunna klämma in lite bloggande mellan kurslitteraturläsning och hemtentaskrivande. Det vore ju också kul om någon läste det jag skrev, men det får väl märkas. Jag hoppas nämligen antingen kunna så ett litet tankefrö hos någon eller få någon som inte alls håller med och vill diskutera något jag skriver om. Det vore sjukt intressant!!

Så häng gärna på mitt bloggtåg, men var beredd på lite (enligt vissa) radikalfeministiska åsikter! ;)

Vi ses och hörs!! Kanske imorgon!

Med vänliga hälsningar The Foxy Lady