Hej igen!
Jag har nu haft mitt efterlängtade möte med en gyn-läkare och jag hoppade och trodde så innerligt att jag skulle få en diagnos på en hormonell sjukdom. Men det fick jag inte. Jag fick inte inte det heller och ja det är ungefär så komplicerat som det låter. Läkaren jag träffade tyckte att jag hade träffat dåliga läkare som inte har kollat upp om jag är glutenintolerant för hon var väldigt insatt i just glutenallergi och hon tyckte att det lät mer som det är något hormonellt. Då tänkte jag....skit, nu får jag ingen hjälp här heller. Men det fick jag! Massor faktiskt. Hon skrev ut en medicin som hjälper alla som har kraftig PMS som man ska ta från ägglossningen fram till mensen och hjälper den medicinen så har jag problem med väldigt svår PMS, eller PMDD som det heter om man har så långvariga och kraftiga problem som jag har. Men hon gyn-läkaren tyckte att jag borde kolla upp gluten för att hon trodde mer på det. Och igår tänkte jag...nej nu provar jag dom har tabletterna första så får jag se, men nu känns det annorlunda.
Jag har läst runt en del om glutenintolerans nu känner igen väldigt mycket av det som står. Det här är de vanligaste symtomen hos vuxna:
trötthet
diarré och andra mag-tarmbesvär
kräkningar och illamående
viktminskning
blodbrist med järnbrist och brist på vitaminerna B12 och folsyra
värk i skelettet
blåsor i munnen
blåsor på huden
svårigheter att få barn.
Och jag kan i alla fall skriva check på hälften av symtomen. Viktminskning var något läkaren igår sa att jag skulle trycka på, men då sa jag att jag har ju inte gått ner i vikt, bara svårt för att gå upp i vikt. Men hon sa att det är lika allvarligt om man inte är överviktig. Jag klassas snarare som underviktig och därför påstod hon att även jag har problem med viktminskning även om jag bara står kvar på samma vikt. Jag ska tillägga att jag står kvar på samma vikt trots att jag motionerar väldigt lite och framför allt äter väldigt osunt och oregelbundet. Jag gör alla fel man kan göra för att behålla eller gå ner i vikt. Jag borde gått upp massor efter förlossningen så onyttigt som jag äter. Som ett exempel kan jag ju sa att jag äter chips ungefär varannan kväll, chips OCH dipp! ;o) Många verkar vara avundsjuka på mig (och andra som oxå har svårt att gå upp i vikt) för att jag kan äta vad som helst utan att oroa mig, men det är inte kul. Det är skitjobbigt att få höra att man är pinnsmal eller få frågor som: "Äter du ingenting eller?" "Ursäkta men har du ätstörning?" "Du ser ju ut som en pinne!" Tackar!! Eller?
Nu kom jag in på något annat än gluten men det här är viktigare tycker jag. Vi matas ständigt med ideal om att vi ska vara så smala som möjligt, samtidigt som dom som är väldigt smala får höra att dom är för smala och att dom antagligen har ätstörningar osv. Det är så sjukt!! Det är okej att klaga på att man är för tjock men det är inte okej att klaga på att man inte lyckas gå upp i vikt. Tack och lov slipper jag dessa kommentarer mer och mer, förutom hos läkare, men jag vet andra som oxå har problem med viktuppgång som fullkomligt hatar att någon påpekar hur dåligt man äter eller så. Att påpeka och skämta om att någon är "anorexia-smal" är precis lika enkelt som att skämta och påpeka att någon är för tjock!!
Hoppsan, nu blev det en massa åsikter om sånt i bloggen också. Det var ju bra! =) Men i alla fall så hoppas på att gå en utredning om gluten i slutet på nästa vecka! Jag tänker inte ge mig!!! Jag ska ha svar på vad som är fel, för något är det som inte stämmer!! Nu ska jag åka och hämta min Skrutt på förskolan för att leka med honom i parken och ha en mysig och lugn fredagseftermiddag. Skolan har gått uselt för mig idag för att jag har svårt att släppa tankarna från vad som är fel. Jag har tyvärr sådana dagar, men jag brukar ta igen det senare! Jag har gjort det jag måste i alla fall. =)
Ha en bra helg om vi inte hörs!!!
Kram /Foxy
