Vad är det vi värderar för kunskaper egentligen?!?

Vi är några som just nu försöker planera ett 10-årsjubileum. I juni är det nämligen 10 år sedan jag och min dansklass på dåvarande Bolandsskolan tog studenten. För två dagar sedan fick jag ett mycket ledsamt besked. Jag fick veta att skolan ska läggas ner och att min inriktning inte kommer att finnas kvar i Uppsala om ett par år. Detta var ett besked som sved, enormt. Varför? Jo, för att de tre åren jag gick danslinjen på Bolandsskolan var antagligen de åren jag utvecklades absolut mest. Att jag gick det estetiska programmet med just dansinriktning har betytt enormt mycket för mig och jag är nära på helt övertygad om att jag inte alls hade tänkt samma sak om jag hade gått ett mer enbart teoretiskt. Inget ont om andra gymnasieprogram utan för mig och för många andra var den här linjen värd guld. 

Varför sätter jag då så högt värde på mina år nere på dansen på Boland? Den absolut mest uppenbara anledning är såklart att jag fick lära mig dansa på en nivå som jag aldrig annars hade tagit till mig. Men det är långt ifrån hela anledningen. Jag har alltid haft relativt lätt för mig i skolan i de flesta ämnen. Nu när jag är 29 och läser på högskola kan jag dock se tillbaka på mina skolår och se vilken typ av kunskap jag värdesätter och var jag lärt mig mest om det. Samarbete anser jag är enormt viktigt att lära sig och jag är helt övertygad om att jag inte fått någon bättre träning på det än när det skulle sättas upp föreställningar under min gymnasietid. Emotionell kunskap värderar jag också högt och estetiska uttrycksmedel faller rätt platt utan känslor. Att få lära sig ett helt nytt språk att uttrycka sina tankar och känslor på är för mig ovärderligt nu när jag provat på det. Jag är övertygad om att de som tagit beslutet att lägga ner dans- och teaterlinjen aldrig satt upp en större föreställning. Hade de det tror jag snarare alla gymnasieprogram skulle innehålla ett sådant moment. Att vara en del av gymnasieskolans stora musikaluppsättning är nämligen det bästa och mest lärorika jag varit med om.

Jag ser på det såhär, att det jag lärde mig under mina år på danslinjen på Bolandsskolan har jag extremt svårt att ta till mig nu i vuxen ålder, jag skulle nästan vilja säga att det är omöjligt. Jag skulle aldrig komma in på dansutbildningar på heltid utan förkunskaper. Självklart finns det saker jag inte lärt mig för att jag inte gått naturvetenskaplig eller samhällvetenskaplig linje också, men mycket av det har jag chans att läsa mig till senare, via högskola eller liknande. Dessutom kan jag ofta slå upp mycket kunskap som är teoretisk. Att slå upp modern dans och försöka lära mig det på egen hand är nog helt omöjligt för de flesta av oss. Dessutom när det kommer till dans och teater, som är de inriktningarna som plockas bort, är det den typen av estetiska ämnen jag har erfarenhet av att en får minst av i grundskolan. En kan gå igenom hela skolsystemet utan att haft teater eller dans, i alla fall inte i särskilt står utsträckning. Idag pluggar jag till förskollärare och har därför lite koll på Läroplanen för förskolan. Där står det att förskolan bör ge barn möjlighet att uttrycka sig i olika former såsom talspråk, bild, musik, dans och drama m.m. Mig veterligen finns det sångstunder och en himla massa skapande inom bild, men sen tar ofta det estetiska slut. Min gissning är för att personalen inte känner att de kan tillräckligt om dans och drama för att våga hålla på med det med barnen. Så länge dans och teater ses som värdefull kunskap som tas upp i utbildningssystemets läroplaner måste det ju finnas någonstans att få kunskap om det. Eller?

Jag har svårt att se att politiker inte ser värdet i kultur och att vi behöver ett kulturliv där konst i olika former tar plats. Och visst alla kan kanske inte få äran att gå en sådan gymnasielinje, men de som vill borde verkligen få det. Var det hit Alliansen ville komma när de tog bort högskolebehörigheten från de praktiska gymnasielinjerna? Det pratades om att få gymnasister att gå klart gymnasiet och därför infördes diverse lärlingsprogram och kravet om behörighet till högskola togs bort. Tro mig! Är det ett beslut som kommer få färre att gå klart gymnasiet så är det att lägga ner utbildningar som denna! Många skoltrötta söker sig ofta till estetiska program och även till byggprogammet som också ska reduceras och flytta långt utanför stadskärnan. Nu kommer det inte finnas samma möjligheter där och det tror jag kommer göra att fler slutar utan fullständiga betyg.

Jag hoppas att du hållit dig kvar för nu kommer min viktigaste anledning till varför dansinriktningen inte ska få läggas ner. Det är personligt och jag blottar mig i hopp om att få i alla fall lite gehör. Under min gymnasietid gick jag igenom det jag nu i efterhand ser som kanske mina svåraste år hittills. Olika omständigheter gjorde att jag blev otroligt knäckt psykiskt och detta hade ingenting med skolan att göra. Däremot fanns dansen där som ett sätt att processa och arbeta med det jag gick igenom. Det väcktes ett politiskt engagemang som en kombination av mina jobbiga erfarenheter och dansen. Dansen blev som ett språk för mig och det är jag ju långt ifrån ensam om. Jag tog mig igenom mycket jobbigt och dansen har varit det som gång på gång lyft mig. Jag hade helt enkelt aldrig varit där jag är idag om jag inte hade haft den kanalen att andas ut genom. Dessutom är jag övertygad om att fler kan känna igen sig även om det inte är alla. Estetiska uttrycksformer har en läkande effekt. Jag skulle vilja påstå att det som lek för barn. I leken processar barn sin omvärld och det finns ingen bättre terapi för barn än leken. Att få lära sig ett nytt språk som uttrycks på andra sätt än just tal- och skriftspråk är en enorm rikedom! Snälla låt även mina barn få den chansen som jag fick! Och snälla, lägg inte ner inriktningar innan ni hört er för med nuvarande och före detta elever! 

Tack på för hand! 

//Sophie

Den farliga färgen

Jag skulle sitta och skriva på min B-uppsats som handlar om hur barn uppfattar en könsneutral barnbok, men är jag satte mig och läste in mig på Fanny Ambjörnssons forskning om färgen rosa blev jag så upprörd att jag kände att jag måste skriva ett litet blogginlägg.

Hennes forskning visar att föräldrar som skriver under på rådande jämställdhetsideal undviker att klä sina barn i rosa, oavsett om det är pojkar eller flickor. Och vad gör då detta kan man ju undra? Varför blir Sophie så frustrerad nu då? Jo, det är nämligen så att denna Fanny inte är särskilt bakom flötet alls utan lyckas förklara hur detta hänger ihop med rådande normer kring kön i samhället på ett så tydligt sätt att jag inte kan låta bli att reagera.

Vi tar det "från början". Begreppet jämställdhet lanserades under sent 1960-tal och syftet med ett nytt begrepp när det kom till relationer mellan kön var att det nu skulle handla om både män och kvinnor. Det skulle gå från att vara en kvinnosak till något som gällde båda könen. "Tanken var nämligen att nya krav skulle ställas på båda könen" skriver Fanny. Idag verkar vi alla i det här landet så otroligt välvilligt inställda till jämställdhet, klart vi ska vara jämställda. Men blev det som tanken var? Kom det att förändras efter 1960-talet så att det handlade om nya krav på både män och kvinnor? I en internationell jämförelse är Sverige ett föregångsland men när vi tittar på hur politiken blivit i praktiken så har det fortsatt att vara ett kvinnoprojekt. Det handlar främst om att kvinnor ska förändra sig och sitt beteende. Detta märks tydligt när det kommer till färgen rosa som Fanny forskat kring.

Varför vill inga föräldrar klä sina barn i rosa? Jo för att rosa är idag (sedan runt 1950-talet) en färg som tydligt är kopplad till kvinnlighet och kvinnor ligger som bekant under män i status och makt. Vad som händer då när föräldrar i sin goda ambition vill försöka göra skillnad och sudda ut gränserna mellan könen är att rosa väljs bort! Vi tar bort det kvinnligt kodade och så klär vi alla barn i mer neutrala kläder som grönt, blått, gult, svart osv. Ja, det var väl bra kan man ju tycka. Alla barn kläs ungefär lika. Ska hon hålla på och vrida ännu mer på det nu? JA, tänk att det ska hon. =) Det är problematiskt att det alltid är det som uppfattas som kvinnligt som ses som problematiskt. Detta gör att det manliga fortsätter att vara normen och det kvinnliga ligger kvar där nere under och skvalpar! I Fannys forskning vill inga föräldrar klä sina pojkar i rosa, jag vet att det finns föräldrar som är undantag men dessa ingår inte i hennes forskning, utan det framstår som då som att jämställdheten gått över styr. Fanny kopplar detta Yvonne Hirdmans genussystem när det framgår tydligt att det manliga ständigt ligger högre i makt och status än det kvinnliga och att det då blir problematiskt när män/pojkar tar ett steg tillbaka i sin hierariska ordning? Varför klättra neråt på stegen när en kan fortsätta uppåt?

Ja det är ju en väldigt bra fråga. Jag vet inte hur ni känner men jag blir frustrerad av att läsa om hur det ständigt är flickor som ska anpassas till den rådande manliga normen. Fanny har ett exempel som inte handlar om rosa men om hur en mamma berättar att hon "är orolig för att dottern ska växa upp till en snäll och lydig flicka som städar och ordnar för männen i sin omgivning utan att själv få credit." Den här mamman har två barn i samma ålder, tvillingar, och det är dottern som blir ett förändringsobjekt i jämställdhetens tecken. Den här mamman hade arbetet som lärare ett tag och sett hur ett gäng pojkar tagit så mycket plats i klassrummet att hon som lärare helt fått ägnat sig åt pojkarna medan flickorna skötte sig själv och arbetade på. När mamman pratar om detta blir hon frustrerad och orolig för sin dotters framtid. Men det spännande är att hon bara pratar om att hon vill att hennes dotter ska ta för sig och inte bara bli snäll och lydig men hon nämner inte något om att hennes son eventuellt skulle behöva fostras annorlunda. Det var när jag läste det här som jag tände till. Inte på mamman, eller på någon speciell, utan på fenomenet. I den här klassrumssituationen tycker i alla fall jag att det känns sjukt onödigt att vi ska "stöka till" de barn som är duktiga och sköter sig. (Sen kan vi diskutera vad som värderas som duktigt osv men det tar vi en annan gång.) Men om vi har en svartvit och stereotyp bild i ett klassrum där 5 pojkar kastar grejer på varandra, ropar rakt ut, inte tar hänsyn och sedan 5 flickor som sitter ner, väntar på sin tur, lyssnar på varandra, arbetar "med det dom ska", och sen har vi 10 andra barn som vi nu ska forma efter en av dessa mallar. Vilken mall borde vi välja? Jag vill ogärna måla upp saker svart och vitt och väja såhär men jag tycker det finns en poäng nu och det är att synliggöra att det manliga är norm och att det blir ett problem, ett problem för alla!

Om vi tittar på samhället i stort och så kollar vi på våld till exempel. Män är mycket mer våldsamma än kvinnor. Män slår kvinnor och män slår män. Punkt. (Det finns alltid undantag.) I stort är det så att kvinnor är till mycket mindre problem för samhället än vad män är. Jobbigt att läsa för män? Ja kanske det. Men jag är lite less på att det vi ska förändra är kvinnor som ska bli som normen, mannen. Det kvinnliga är problem. Medan när jag tittar på världen omkring mig och ser hur män står för största delarna av problemen så verkar ju det rätt korkat att då alla ska bli som dom? När jag säger detta menar jag inte alla män är svin eller våldsamma eller djur eller något sånt utan bara att vi borde granska vår norm. Vrida och vända och se om det kanske är så att vi borde fostra våra söner annorlunda snarare än att ha våra döttrar som förändringsobjekt.

Jag minns min fd arbetskollega Kajjan som skrev ett blogginlägg i september förra året om våldtäkt och hur man som tjej säkrar att få en våldtäktdom fälld. Det var ett klockrent inlägg som jag tycker väldigt tydligt visar hur snett det kan bli när vi har en ensidig manlig norm. Det är nästintill omöjligt att få en våldtäkt fälld och hade vi haft en kvinnlig norm tror det hade sett helt annorlunda ut. Spännande att spekulera. Hur grymt hårt straff hade det inte varit för våldtäkt då?

Även författaren Katarina Wennstam skrev en krönika ungefär samtidigt som Kajjan skrev sitt blogginlägg. Katarina Wennstam vänder också på det och frågar sig varför inte samhället, och framför allt männen, protesterar på den bild som målas upp om män som dumma i huvudet som inte förstår om en kvinna/tjej vill ha sex med dom eller inte. Hon menar också att det kanske är dags att se över hur vi fostrar våra pojkar och att vi faktiskt måste sätta ner foten och säga ifrån om att män inte skulle vara förmögna att fatta vettiga beslut. Såhär skrev hon:

Det är något fruktansvärt fel på ett samhälle som år 2013 inte har vett att sätta ner foten gentemot killar och män och säga att det där förstår du väl att det inte är rimligt? Att det inte är okej att behandla kvinnor på det sättet?

Varför säger inte samhället emot?

Alla som har det minsta erfarenhet av hur normala killar fungerar i sexuella situationer vet att de flesta kan ta ett sent nej och inte vill ha sex med en tjej som inte är med på noterna.

Ja hur kommer det sig då att vi fortfarande ser det som att "det är flickorna som ska kläs om, uppmuntras att ta plats och erövra de manliga domänerna. Inte tvärt om" (Ambjörnsson)? Jag som mamma till två söner kan helt ärligt att jag är rädd för vilken kvinnosyn dom kommer ha som vuxna, eller kanske än mer vad dom kommer ha för kvinnosyn i tonåren och upp till dom är 30. Jag har ingen dotter så jag vet inte vad jag hade varit orolig för då och antagligen hade jag fallit i samma fälla som alla andra jämställdhetsmedvetna föräldrar och undvikigt rosa och försökt få min tjej att ta plats, som killarna. Och till er med döttrar säger jag bara en sak: FORTSÄTT SÅ!! Det är grymt viktigt att tjejer får ta plats och höras lika mycket som killar! Men måste det ske på bekostnad av skala bort allt som kodas som kvinnligt? Ja jag tror nästan det....om inte vi med söner sätter igång och bejakar våra killars feminina sidor. Till er med söner vill säga: våga använd rosa, våga uppmuntra de fina feminina egenskaperna som omtänksamhet, uppmuntra känslor. Det är så lätt att trampa över och gå "över gränsen" till det kvinnliga. Jag börjar tyvärr mer och mer landa i att vi måste få män över på den rosa sidan för att vi ska uppnå förändring. För er som följt med enda till slutet vill jag tipsa om en instagramkonto som heter machokulturen och sen kolla in FATTA Man som bland annat skriver:

FATTA MAN bygger på insikten om att dagens destruktiva manlighetsnormer är begränsande, och att vi tillsammans bör kämpa för en annan sorts manlighet. Det är ingen pojkes önskan att senare i livet kränka en annan människa genom sexuella övergrepp, det är normer och stereotyper som skapar den kultur där dessa handlingar utförs.

 Det får bli slutet på mitt inlägg. Det blev långt, men jag hoppas ni är några som orkat läsa. Jag menar inte att detta är en enda sanning som jag presenterar här. Jag förändras ständigt och min relation till feminism och jämställdhet utvecklas och "omvecklas" ständigt. Men om det är så att du gillade det här och är med på att vi, för allas, skull faktiskt måste börja diskutera mannen, och den heteorosexuella och manliga normen, så får du väldigt dela det här inläggen. Eller skriva ett eget bättre inlägg och dela, för nu vill jag diskutera! ;)

Tack för mig! Och god jul förresten. =) 

Förresten boken jag fokuserat kring är: Fanny Ambjörnssons "Rosa - den farliga färgen" som kom ut 2011. 

Föräldraledigheten är en väldigt het potatis

Jag lyckas ofta hamna i diskussion om hur föräldraförsäkringen borde se ut. Inte helt oväntat är jag för en individualiserad föräldraförsäkring, vilket innebär att dagarna delas lika på antalet föräldrar och att dom är låsta. Man kan alltså inte ge över dagar till varandra som man kan i det nuvarande systemet.

Det här tycker många låter grymt och hårt. I den här frågan verkar familjens valfrihet stå väldigt högt. Många verkar nästan känna sig kränkta av idén att föräldrarna skulle tvingas ta ut lika stor del. Dom kommentarer jag ofta möter är:
-Men om bara mamman tar ut dagar för att pappan är egen företagare och inte kan ta ut sina dagar annat än i samband med semestern, då tvingar det här in barnen på förskola när barnen är runt 8-9 månader.
-Om den ena föräldern (läs mamman) mycket hellre vill vara hemma, är det inte bättre då att den som faktiskt vill är hemma mest.
-Amningen! Det är många som tycker en 50/50 delning är förödande mot amningen och att det kan bli katastrof för dom som vill helamma hela första året t.ex.
-Vi skulle aldrig klara det rent ekonomiskt om pappan skulle tvingas vara hemma för vi är beroende av hans heltidslön.

Till att börja med vill jag säga att om vi får en individualiserad föräldraförsäkring tror och hoppas jag att man gör om väldigt mycket i systemet. Tex att det här att man inte behöver ta ut heltid av pengen barnets första år skulle behöva förlängas till 1,5 år för att det ska bli rättvist tycker jag. Om det skulle bli en sån förändring skulle fortfarande en förälder kunna vara hemma ett år, eller mer, och då skulle barnen inte behöva börja tidigt på förskola även om den ena föräldern har svårt att vara hemma. Och helt ärligt är jag less på argumenten om egen-företagare som inte kan vara hemma. Lös det!! Det finns kvinnor som oxå är driver eget men sånt hör jag aldrig något tjat om. Hur löser den där frissan föräldraledigheten som driver sin salong? Kvinnor verkar ha kunnat lösa detta problem så jag har tillit till att även män kan lösa detta på något sätt. Man kanske kan jobba 50% båda två under nån period eller så tex. För att barn ska börja ännu tidigare på förskola är jag helt emot! Va hemma så länge som möjligt med era barn, men jag tror man orkar vara hemma med barnen längre om man delar på ansvaret o tiden hemma med sin partner. (Sen finns alltid undantag, men dom finns i vårt nuvarande system också.)

Att den ena hellre vill vara hemma än den andra tycker jag tyvärr är rätt oviktigt. Visst att det är bra för barnet att ha en nöjd förälder. Men jag tycker det är rätt så viktigt att få nära relation till alla sina föräldrar! Jag tror familjer tjänar mer på att båda delar på tid och ansvar så att båda har samma koll på vad som händer i sina barns liv än att fördelningen är ojämn. Och jag tycker det är barnets rätt att få lika mycket tid med sina föräldrar. Dom flesta har säkert sett hur skrämmande långt ner på listan pappor hamnar när man frågar barn vem dom vänder sig till med problem. Det är något fint att få lära känna sitt barn på djupet, något som alla föräldrar borde slåss om att få göra!

Dom ekonomiska argumenten är jag också väldigt less på. Visst så som vårt samhälle ser ut idag och som lönerna ser ut mellan könen idag skulle familjer förlora en del pengar på att papporna tvingades vara hemma lika mycket som mamman. Men helt ärligt, ni har inte satt er i en lite väl snäv sits om ni inte klarar att dra ner på ekonomin 20% under en period? När en förälder är hemma kanske ni inte måste köra lika mycket bil? Framför allt tycker jag att det är tragiskt att man sätter då högt värde på att ha mycket pengar istället för att se vilken otrolig investering man gör i sin relation till sitt barn. Ingen utlandsresa i världen kan väga upp att få vara hemma mycket med sina föräldrar tror jag.

När jag ändå är inne på den ekonomiska aspekten vill jag också passa på att fråga hur vi ska få bukt på att kvinnors löner ligger 20% under mäns? Är det ens möjligt att lösa detta utan att det sker en förändring i uttaget av föräldraledigt? Jag har svårt och tro det. Kvinnor vabbar mer och tar ut mer föräldraledigt och pga det satsar inte chefer på kvinnor i fertil ålder (finns såklart undantag, jag pratar generellt). Men om alla vet att alla människor som skaffar barn kommer vara hemma lika mycket finns ingen anledning till att kvinnor generellt har lägre lön än män.

Sen skulle jag väldigt gärna se att det blev en förändring på hur man räknar ut vad man får i föräldrapenning. Jag tycker det är idiotiskt att SGI:n räknas per individ. Jag tycker nog att man borde slå ihop föräldrarnas inkomst och får man en föräldrapeng som är baserad på bådas inkomst. Det här vill jag för att det inte ska vara av ekonomiska skäl som kvinnan är den som är hemma längst. Jag tycker det är vidrigt att man ska tvingas göra det valet av rent ekonomiska skäl, det visar ju hur hemskt sned lönebilden är mellan män o kvinnor.

Amningen är en jobbig puck i diskussioner. Men här handlar det nog mycket om hur pass heligt man ser på amningen. Amningen är väldigt farlig att ifrågasätta utan att bli påhoppad, men den risken tar jag. Är man väldigt mån om att amma länge tror man löser det också. Ett år tror jag man kommer kunna vara hemma om man vill även med en 50/50 delad peng. Jag tror att dom allra flesta skulle klara det jättebra att amma i snitt 8-9 månader o sen kanske amma morgon o kväll om man vill o att barnet äter annat däremellan. Vill man amma väldigt länge kommer man ändå behöva hitta någon annan ekonomisk lösning för det system vi har nu är inte heller anpassat för att man ska kunna vara hemma o amma superlänge. Men visst möjligheten finns. Men jag har åsikten att jag tror att det är viktigare för barnet att få så nära relation som möjligt till båda föräldrarna än att helammas i mer än ett år.

I alla fall så tror jag att om våra barn ska ha samma möjligheter till jobb och samma möjligheter att vara hemma med sina barn, våra barnbarn, oavsett kön så tror jag att vi måste se till att föräldraförsäkringen fördelas lika mellan män o kvinnor. Och jag prioriterar mina barn genom att välja att rösta på ett parti som vill ge våra barn dessa möjligheter så snart som möjligt.

Jag räknar inte med att du håller med mig, så kommentera gärna. Jag är väldigt öppen för diskussion. ;)


- Posted using BlogPress from my iPad

Sveriges nationaldag?

Imorgon är det tydligen Sveriges nationaldag. Det är inte en högtid jag har ett behov av att fira, men det är alltid nice med röda vardagar! ;) Jag lägger ingen värdering i om andra firar den dagen eller inte, det är ju kul att fira saker. Men jag förstår inte vad det är jag ska fira. Någon får hemskt gärna lägga en kommentar om detta för jag är helt ärlig när jag skriver att jag inte vet vad jag ska fira. Andra högtider som jag uppmärksammar gör jag av en anledning, sen är det inte alltid jag känner lika starkt eller så. Jag menar, att Jesus föddes och att det firas det förstår jag mycket mer, tror man på honom är det ju en enorm händelse och något som påverkar ens liv dagligen!

Är det då så att jag på nationaldagen ska fira min svenskhet? Det är något jag tror på och som påverkar mig dagligen, absolut! Men någonting i det här får det att smaka illa i min mun. Om jag inte är kristen och väljer att inte fira jul så skulle jag nog inte ta illa upp om andra firade det ändå, men just det här med svenskhet känns så laddat. I alla fall för mig. Och vet ni varför? Det är för att när det kommer till religion så verkar det få vara ett individuellt val som alla kan ta eller avstå från. Jag kan komma till mitt arbete och berätta att jag blivit buddist och delar deras trosuppfattning. Vissa kommer kanske undra lite hur det kommer sig och jag kommer ses som lite udda kanske. Men om jag hade haft föräldrar från t.ex. Iran och kommit till mitt arbete och sagt att jag var svensk så hade jag blivit ifrågasatt. "Skärp dig, vad är du egentligen?" "Var kommer du ifrån....egentligen?"

För er som inte tror på att det är såhär utan säger att "sådär tänker eller säger i alla fall inte jag" så kan jag ju bara säga fint för er! Jag själv är tyvärr alldeles för påverkad av smutsen i vårt samhälle. Jag brukar sällan fråga och jag skulle aldrig (hoppas jag!) ifrågasätta någon som sa sig vara svensk! Det har ju ingen betydelse alls för mig vilken nationalitet en person har. Däremot dyker ändå en undran upp när jag lär känna personer som ser ut att härstamma från icke-nordiska länder. OCH JAG HATAR DET! Jag vill inte att det ska vara så och det är något jag brottas med nästan dagligen! Och vet ni, det har blivit mycket bättre!! Det är i alla fall ett fakta att svenskhet är starkt ihop kopplat med vithet, det finns forskning på detta om ni inte tror mig. ;) Eller så kan ni läsa min favorit Sorans artikel om detta där han bland annat skriver det här:

"Vi blir en mer välmående nation om fler inser att svenskar kan vara kristna, judar eller muslimer, att de kan heta Johanna, Vincent eller till och med Soran, och framförallt: att en svensk kan se ut hur som helst och ha vilken etnicitet som helst.
Sedan kan alltid en person, säg Henrik Schyffert, känna sig som en 20-åring precis hur mycket han vill, det förändrar inte det faktum att han snart är 50."

Att vara eller inte vara svensk är bara ett faktum, något man är eller inte är. Precis som att jag är eller inte är 60 år, eller som att jag bor eller inte bor i Farsta. Vitheten har inget med svenskheten att göra. Och ja man kan vara svensk och heta Soran!

Men återigen känns det olustligt för mig att fira den här dagen. När jag fyller år bjuder jag inte bara dit dom som också är 28 år utan jag bjuder alla mina vänner. Är det så tanken är med nationaldagar också. Att man bara ska tänka: "nu är det Sveriges nationaldag och jag är ju svensk så jag bjuder alla jag känner och firar det." Jag kan inte svara på det här men är det inte lätt så att nationaldagar hugger till lite i magen på alla som inte känner att dom får inkluderas på samma villkor i vårt land? Jag vet inte!

Med det sagt får alla nu väldigt gärna ha en underbar nationaldag imorgon! Ville bara passa på att kanske få en och annan att fundera ett litet varv kring hur vi exkluderar människor i vårt samhälle genom att ifråga deras person.

Glad 6 juni på er! ;) 

Livet i kunskapens tecken

Rubriken till det här inlägget låter rätt torr tycker jag. Samtidigt som jag verkligen tycker så mycket om det som står. Idag när jag skulle gå hem efter att ha lämnat Gabriel på förskolan så gjorde jag sällskap med en annan förälder som bor åt samma håll. Vi har egentligen aldrig pratat med varandra men våra barn är jämngamla och leker på förskolan. Det här mötet slutade med att vi stod och pratade i korsningen, där våra vägar skulle skiljas, i över två timmar. Vi pratade om allt mellan himmel och jord kändes det som, men i stort sett hela tiden på ett intressant och djupt plan. Vi diskuterade hur det kommer sig att förskolor kan vara så olika och hur föräldrar kan ha sina barn på förskolor utan att bry sig om ifall läroplanen efterföljs eller hur personal kan få arbeta utan att ha ordentlig koll på förskolans uppdrag efter läroplanen. Vi diskuterade religion och feminism och arbetet med det i förskola och skola.

Hela tiden under samtalet återkom vi till samma slutsatser, att kunskap löser många problem. Många gånger när man upplever en brist så saknas kunskap. Det här kan låta så otroligt självklart, men så är det inte. Ta religion som exempel. I vårt land är vi väldigt religionsfientliga, alltså det värdesätts väldigt högt att vara ateist. Och min fördom är att när man väl slutat tro eller bara bestämt sig för att det inte finns några högre makter så slutar man söka kunskap om olika religioner. Jag tror till och med att man söker för lite kunskap om den religion man faktiskt valt också. Men i alla fall. Jag tror att det är helt fel väg att gå för att få ett mer öppet och tillåtande samhälle. På samma sätt som jag är för att människor av olika kön ska ha samma rättigheter och ha samma värde oavsett om man rättat sig efter könsnormer eller väljer att utmana dom på olika sätt så ska alla människor ha samma värde och samma rättigheter oavsett vilken religion eller icke-religion man valt i livet. Och jag tror att människor behöver som har olika livåskådning behöver mötas och blandas med varandra för att få kunskap om varandra och dom olika livsåskådningarna. Annars kommer vi aldrig att få ett mer öppet samhälle där alla är välkomna.

Jag själv har en väldigt frikyrklig kristen uppväxt och var jag står idag är oklart men jag är absolut inte icke-troende men jag ser inte en religion som det enda rätta heller. Och även om jag skulle det så har jag lovat mig själv att inte se ner på andra människors val. Att värdesätta en religion högre än en annan är för mig lika fel som att värdesätta män högre än kvinnor eller vuxna högre än barn.

Jag tror tyvärr att mycket av problemen vi ser växer fram med rasism och liknande här med detta att göra. Att man oreflekterat värdesätter ett sätt att leva högre än ett annat. Och för att inte ett sätt att leva ska bli för stark norm och värderas så mycket högre behöver vi bygga broar mellan dessa motpoler. Och det gör man genom kunskap! Jag är helt övertygad om vi skulle ha ett helt annat samhälle om jag läser om buddism innan jag kritiserar någon för att ha gjort ett felaktigt val i livet. Det handlar om att möta andra människor med respekt och skapa ett samhälle där alla får plats! Och i och med det behöver vi kunskap om olika mänskliga kulturer och hur vi kan samarbeta och skapa förståelse för varandra.

Sedan säger inte jag att jag lever perfekt och inte sätter mitt sätt att leva högre än andra, för det gör jag...tyvärr!! Det tror jag är mänskligt, men då är det av yttersta vikt att vi är medvetna om att vi har en sådan tendens och vara ödmjuk inför att omvärdera. Jag har fördomar, som dom flesta antagligen har, och jag gör snedsteg som jag stundom skäms över. Men jag jobbar på det och jag söker kunskap!

Jag tycker att jag har lyckats se ett mönster för ju mer kunskap jag får desto svårare blir att sätta en livsmodell som den enda rätta. Feminism och genus där jag kanske känner mig mest påläst ger mig ofta tankeställare som gör att jag kanske omvärderar mina åsikter. Jag blir mer och mer medveten om hur påverkningsbar jag är och det är inte enbart en svaghet. Det kan vara det. Om jag bara köper det alla andra säger och aldrig tar till mig kunskap på egen hand så kan det gå snett. Ta Sverigedemokraterna som exempel. Jag har svårt att förstå vilka som kan rösta på dom och jag känner starkt mot hela den politiken som förs av dom, men jag tycker att människor får rösta på partiet. Soran Ismail, som jag alltid återkommer till, sa något så otroligt bra om SD och det var att folk ska absolut få rösta på SD men vi måste visa upp deras unkna politik och belysa problemen ordentligt och vill man fortfarande rösta SD efter det så var så god. Men man ska veta vilken unken kropp man då går till sängs med! Många lyssnar nog bara på Åkesson och så köper dom det han säger och tänker att dom andra partierna har ju inte lyckats förändra något så nu blir det SD som får en chans att visa vad dom går för. Åkesson är så skicklig politiker att man måste bearbeta det han säger för att han lindar in allt så fint, men lyssnar man ordentligt så hör man vad han verkligen säger. Vi måste bli mer medvetna och engagerade och inte bara göra saker på slentrian och inte bara köra fast och ta oreflekterade beslut.

När folk köper bostad verkar det finnas ett enormt engagemang och många verkar ta för givet att det är viktigt att sätta sig in hur det funkar att äga och ta lån och hej och hå. Det kommer ju påverka ens vardag enormt om man gjort ett väldigt dåligt köp! Precis så tycker jag man borde se på andra saker i ens liv. Som när man ska gå o rösta i ett val. Vilka partier som får flest röster påverkar DIG och din vardag enormt, för att inte tala om vad det gör för dina barn. Jag tänker inte säga att alla ska rösta på Fi trots att min övertygelse ligger där, men jag vill att alla ska rösta OCH förstå det viktiga i att i lägga en medveten röst!

Det är härligt med engagerade människor! Och en sån person hamnade jag i samtal med idag och det är helt underbart!! Vi höll inte med varandra i allt men vi blev aldrig osams! Jag går igång på sånt här och det är så viktigt!! Så ut och diskutera och tyck och påverka och påverkas av kloka i omgivningen! ;)

Nu ska jag sätta mig med plugg en liten stund för att sen ta mig iväg till förskolan och gårdsfest.
Ha det gott hörni!!

/Foxy Lady

Kom ihåg det här vidriga inför september-valet!

Jag hoppas att det vänder sig i magen på många att vi ser så mycket rasistisk framfart i Europa. Jag hoppas att detta får många att bry sig o engagera sig och förstå hur viktigt det är att sätta ner foten och visa på en annan riktning. Själv började jag gråta när jag i måndags hörde uttalanden från Nationella fronten i Franrike.

Det här gäller tyvärr inte bara EU. Sverigedemokraterna brukar tydligen gå ännu bättre i nationella val så dom kan komma att få ännu mer röster i september. Svenskarnas parti ställer upp och går ut med att medborgarskap endast ska ges till personer som ser etniskt svenska ut. Vidrigt! Hur kan man ens dra skillnad på människor utifrån utseende?!? Och var går gränsen? Det här påminner mig om något Soran Ismail berättade. Och enligt Soran har Sverigedemokraternas Erik Almqvist och Mattias Karlsson lagt en motion om att blonda tjejer inte ska behöva kallas för hora. VARFÖR DRA EN GRÄNS KRING BLONDA TJEJER?!?

Detta visar extremt tydligt att det finns en tydligt hierarkisk ordning i vårt samhälle där fler faktorer än kön spelar roll. Var vi hamnar i denna rangordning beror på flera saker men bl.a. på kön, etnicitet, religion, sexualitet, funktionshinder, ålder. Alla dessa väger påverkar var i hamnar i mötet med olika personer. Detta kallas intersektionalitet, krångligt ord jag vet. Men ack så viktigt! Speciellt nu!

För att vi ska kunna bekämpa dessa hemska vindar krävs kunskap! Och Fi har den! Jag vet att det är många som ser Fi som ett enfrågeparti om enbart feminism. Men jag ber er nu att fundera ett varv till. Fi sitter på enorm kunskap kring jämlikhet och hur man motarbetar rasism!! För mig kommer mänskliga rättigheter högst upp i prioritering. Allas lika värde! Och för mig står det höet klart att det finns faktiskt inget parti än Fi att lägga sin röst på då. För detta är Fi's bas!

Det finns kanske dom nu som tänker att dom andra partierna ju också prioriterar mänskliga rättigheter och allas lika värde. Och visst är det så, flera partier tar upp detta, men det är BARA Fi som har detta som sin bas och utgångspunkt! Fi kommer att lägga det intersektionella perspektivet på allt och låta mänskliga rättigheter få sin plats i alla politiska frågor!

Så snälla, om du sett Fi som en liten grupp kvinnor som kämpar för enbart kvinnors rättigheter....sluta med det! Fi och feminismen erkänner att vi har en maktordning mellan könen där män står över kvinnor. Men Fi ser också att hela vårt o värld delar upp människor i ett vi och dom. Vita står högst och så bör det förbli om vi lägger fler röster på SD, men Fi har en annan idé!

Jag vill bara be er minnas känslan av denna rasistiska baksmälla vi upplever nu efter EU-valet! Runt 10% av vår befolkning verkar acceptera, eller tom gilla(?!?), en vi och dom uppdelning. Detta får mig att må illa och jag kommer att minnas detta och rösta rosa även i september! Alla människors lika värde först!!

(Gillade ni detta så sprid det gärna!)

Usel reklam? Uselt försvar?

Jag hörde på radio imorse om American Apparel som fått massa kritik för sexistisk reklam. Tjejer fotas tydligen lite utmanande. Jag gick in o kolla hemsidan lite snabbt och hittade bl.a. det här:












Nog anspelar det på sex allt. Men det konstiga är att jag inte enbart blir upprörd på själva fotona. Tydligen går dom ofta på tjejer under 18 o fotar o min gissning är väl för att dom är lättare att övertala till lite mer extrema bilder. Men uppenbarligen är jag van vid sånt här. Visst tycker jag det är hemskt!! Speciellt om tjejerna känner sig utsatta, vilket jag gissar att iaf några gör.

Men jag hörde också någon inom företaget försvara bilderna. För det första tycker han inte att det betyder något alls att bli anklagad för sexuella trakasserier för det är det så många i USA som blir så den biten verkar han tycka att man kan skita i!?! Sen börjar han prata om att det är så stor andel av deras köpare som är kvinnor o tjejer, hela 80-90%. Så han tycker det är rimligt att dom av den anledningen lägger mer krut på foton på kvinnor än män. Och att det då inte är konstigt att det blir fler bilder på sexiga kvinnor än män. Vad i hela är det för retorik?? Om dom har mest unga tjejer som köper deras kläder, varför behöver dom då ha avklädda sexiga tjejer på bilderna? För att dom har ett samhällsansvar att lära tjejer tidigt att en av deras viktigaste egenskaper är att vara heta inför andra? Eller för att många unga tjejer tänder på andra heta tjejer så dom bara måste köpa plaggen? Jag förstår verkligen inte? Är majoriteten av köparna tjejer finns väl väldigt lite behov av sexistiska bilder, eller har jag missat något? Sen tycker jag killen resonerar som om han vore tom i skallen. Ser han inte att dom som företag borde ta sitt samhällsansvar gällande vad de sänder ut för bild till samhället? Dessa bilder sänder ju ut till alla som ser dom att tjejer o kvinnor är till för att vara sexuella objekt!!

BU FÖR AMERICAN APPAREL tror jag att jag landat i den här morgonen!

Nu ska jag försöka släppa det här...vi kanske hörs här igen om något år eller så. =P

Tjoho!