- Oj, du låter nästan lite arg!
- Nej, jag blir engagerad!
Jag såg just ett avsnitt av Mia Skäringers program
Mia på Grötö och dialogen ovan är mellan Axel Schulman och Jonas Gardell och jag känner igen mig så otroligt mycket i Jonas svar att han inte är arg utan engagerad. Jag blir själv väldigt lätt engagerad och låter antagligen rätt arg när blir riktigt engagerad. Jonas fortsätter sin mening och säger att han tycker om att bli engagerad och så känner jag också. När den där glöden väcks inom mig så händer något. Att få bli reagera och engegera mig i något gör något med mig! Jag får en kick!! Det är som en drog...eller en orgasm. Jag älskar att få uttrycka mig och jag tycker att alla ska få uttrycka sig så länge det inte blir påhopp mot folkgrupper eller personer!
Den senaste veckan har jag hamnat i tre heta diskussioner och jag tror inte att det är slump att det blir så! Jag älskar det! Jag tänder till när någon har en annan uppfattning eller åsikt och blir...just det...engagerad! Jag ska också erkänna att kan bli provocerad, det blev jag i en diskussion kring hur vida man som förälder har rätt att klaga och vara ärlig med hur knäckt man kan bli av att få för lite sömn under en lång period. Då blev jag provocerad för att det var en vän till mig som inte höll med utan tyckte att det är mer synd om barnlösa grupper för att dom inte har någon som helst rätt att klaga på sina livsval som också kan göra att man får för lite sömn. Jag blev sjukt provocerad för att jag vet att just jag har blivit just HELT knäckt av det här med för lite sömn under dom här 2,5 åren sen Gabriel föddes. Jag har gått igenom jobbiga perioder tidigare i livet och jag har i perioder fått lite sömn innan, men i min värld har det inte gått att jämföra med den sömnförlust jag fått nu sen jag blev förälder! Det kanske handlar om att hen jag argumenterade mot inte har några barn, men jag tror inte att skon klämmer bara där. Jag tror nämligen att även vi som är föräldrar drabbas olika mycket av att förlora sömn. Jag och Erik har t.ex. samma barn men jag har drabbats mycket hårdare av sömnbristen än honom. Det är ganska konstigt men jag blev så engagerad för att jag nästan blev lite kränkt. Som att någon sa till mig att din upplevelse är minsann inget i jämförelse med en massa annat....för har man barn så tillhör man normen och då har man samhället på sin sida. Jag köper inte det! Mina känslor för något bör inte förminskas för att jag råkar tillhöra en norm. Men men...strunt i det nu. =)
Jag hamnade i en annan diskussion också som handlade om ett favoritämne hos mig. Barnkläder och genus....woho!! =) En kompis till mig skrev ett argt inlägg på Facebook om att hen var så arg för att killkläder och tjejkläder presenteras så olika i reklambilder från butiker. Att killkläder presenteras via glada, hoppande, springande aktiva pojkar medan tjejerna står stilla i en söt klänning och ska se fina ut. Det kom snabbt kommenterar och en person verkade tycka att det är helt onödigt att reagera på sånt, som jag tror väldigt många tycker. Men det som fick igång mitt engagemang på riktigt var när hen skrev något om att
varför måste man ifrågasätta saker? Det är väl bättre att man tar hand om sin familj än lägger energin på att bli upprörd. Dessutom finns det viktigare saker att lägga energin på som är riktiga problem, som hemlösa m.m. Då blev jag riktigt engagerad för vad skulle hända om inga människor ifrågasatte saker? Jo samhällsutvecklingen skulle stanna!!! Vi må vara jobbiga som tusan vi som bli engagerade och tänder till på saker, men jag är helt säker(!) på att vi gör en väldig nytta i vårt ifrågasättande. Det är sjukt svårt att faktiskt förändra något så ni kan vara lugna, det kommer ta låååång tid! Så ni kommer att hinna vänja er. Och nu kommer jag säga något som många säkert kommer reagera på....men jag tycker inte att hemlösa är ett större problem att kämpa mot än att kämpa för jämställdhet. I min värld går dom problemen inte att jämföra!! Och jag vägrar faktiskt säga vilket som är viktigast! Däremot vet jag var mitt engagemang och vad mitt hjärta brinner för....och det är jämställdheten....feminismen!
Imorse läste jag en
artikel som för mig är ett bevis för hur viktigt det är att vi fortsätter kämpa vi tappra feminister. Om man nu ska jämföra problemen hemlösa med problem på grund av vårt ojämställda samhälle så kan ju gå in på kvinnomisshandel som är ett enormt problem! Dom kvinnorna brinner mitt hjärta för!!! Om ni läser artikeln så kommer ni så se ett exempel på hur hemskt samhälle vi lever i. För det första är det pinsamt(!) låga straff på både kvinnomisshandel (det man blir dömd för heter kvinnofridskränkning) och våldtäkt!! För det andra är det sjukt att i den här domen så var det avgörande hur kåt mannen blev och inte hur vida kvinnan utsattes för ett sexuellt övergrepp!! Det så snett så jag nästan kräks! Ja så engagerad blir jag....och jag älskar det!!!! Jag tycker också att det är sjukt att kvinnofridskränkning gav ett lägre straff, det sjönk till halva fängelsetiden! Och det är ju att sätta ett högre värde på fysisk misshandel än psykisk! Men fråga någon som varit med om någon både psykisk och fysisk misshandel, t.ex. grov mobbing, alla jag pratat med har varit eniga om att det psykiska är mycket värre! Och jag håller helt med! Jag blir så ledsen och jo....nu blir jag faktiskt arg också!! Med rätt!
Jag har en dröm....och det är att få kunna dra nytta av mitt engagemang och verkligen få göra skillnad på riktigt!! Jag fyller år nästa vecka så nu vet ni vad som står överst på min önskelista. ;)
Med vänlig hälsning en engagerad Foxy Lady!
