Tips på städning tack!

Hej alla pedanter!

Jag har en lite fråga? Hur ska jag göra för att lyckas håll hemmet i någorlunda schack så att det inte förvandlas till ett bombnedslag?? Vårt hem blir alltid stökigt och skitigt hela tiden och ändå tycker jag inte att jag gör annat än plockar undan! Hur gör man för att lyckas hålla ordningen? Jag är inte pedantisk och jag bryr mig inte jättemycket men jag vet att jag mår bättre själv när det är städat och fint hemma. Det inger en helt annan ro än att komma hem till ett kaos som jag gjorde idag. Ni som har ordning...har ni enbart ordning när ni får besök?? Eller har ni aldrig någon tid att koppla av för att det enda ni gör är att plocka och städa??
Jag är väldigt tacksam för bra tips!!!

Med vänliga hälsningar the Foxy Lady!

Att jag aldrig kan bestämma mig!

GAAAAH!!!

Just så känner jag just nu. En otrolig frustration!! Nu har jag gått en månad, kanske 5 veckor, på förskollärarupbildningen. Men jag kan inte släppa min tankar på att jag kanske hellre vill jobba i grundskolan. Jag försöker verkligen att se alla positiva saker det finns med att jobba i förskolan. Jag har försökt mig på att göra listor men kommer ändå inte fram till något. Det känns mest som när Ross i Vänner ska göra listor på Julie och Rachel. Jag har en massa jobbiga saker att lista över grundlärarjobbet, som t.ex. större ansvar = mer energikrävande jobb, många arbetsuppgifter att klara av ensam, rädsla för att inte hinna med alla elever, rädsla för att inte klara av jobbet osv. Men sen när jag tänker på förskollärarjobbet så känner jag bara: Men då blir jag ju inte lågstadielärare! Ungefär som Ross enda kommentar om Julie: "She's not Rachel..."

Är detta tillräckligt för att veta att jag borde byta utbildning? Ska jag strunta i mina rädslor och hoppa på ändå? För tänk om jag ångrar mig....det är min rädsla om jag väljer att gå kvar mot förskola. Kommer jag då inte alltid gå runt och fundera på hur det hade blivit om jag valt att jobba i grundskolan? Jag tror inte att jag skulle grubbla lika mycket åt andra hållet. Men det vet jag såklart inte.

Just nu känner jag mig helt säker på att det är grundskollärare (läs: lågstadielärare) jag vill bli!! Men om tre dagar kan det ha ändrats och då kan förskola kännas bra. Men skillnaden är nog att dom dagar jag känner att jag ska gå kvar på förskollärarutbildning så känns det som att förskollärare kommer att "räcka" för mig. Medan det är en annan känsla jag känner nu när jag känner att jag vill till grundskolan....då känner jag att jag verkligen vill ta mig an den utmaningen. Tyvärr känns inte förskolan utmanande nog för mig. Jag kan inte sätta fingret på varför, men kanske är det just magkänslan jag måste gå på?

Jag skulle tycka att arbetet på förskola skulle vara otroligt mysigt och jag älskar små barn!! Men jag tror att jag skulle tycka att arbetet där skulle vara för långsamt. Det låter konstigt för det är nog inte så att det lugnt på en förskola. Men jag kan inte riktigt se mig själv stimulerad med utelek på gården, det tålamod som krävs av mig för att jobba med små barn. Jag skulle göra ett bra jobb med att älska barnen och få dom att känna sig trygga, men jag själv skulle nog inte ha det lugn som krävs för att ha tålamod att vänta när barnen ska få göra saker i sin egen takt. Klarar jag av det här med att barnen själva ska få prova trots att det då tar 10 gånger längre tid än om jag gör själv? Jag skulle bli otroligt frustrerad i dom situationerna.

Så just idag känner mig som en person som passar mycket bättre med 8-åringar än 2-åringar. Även om jag hellre umgås med 2-åringar hemma på fritiden. Jag är livrädd för att jag inte ska klara av kaxiga 8-åringar, det gör mig livrädd! Men när jag tänker på det andra i lärarjobbet i skolan så känns det otroligt kul, mysigt och utmanande på ett kul sätt.

Jag kommer aldrig att bli säker.....men ska verkligen chansa på förskolan när grundläraryrket alltid ligger i mitt bakhuvud och gnager??

Om ni har tankar på det jag skriver så får ni väldigt gärna skriva en kommentar eller mail. Alla åsikter välkomnas. =)